Kemisk Kärlek - Apati

De mörka åskmoln som omgett mig

Enda sedan jag var en liten grabb

Har nu börjat röra på sig

Himlen öppnar sig och solen tittar fram

Ändå kan jag inte se något ljus

De varma starka strålar som

Solen skickar mot mig silas bort

Av min apatiska hjärna

Jag tänker för mig själv:

Du kunde lika gärna varit gubben i månen

Grå och trist, kall och död

Nu när jag tänker efter har vi mycket

Gemensamt du och jag

Vi är båda på herrens baksida

Tomt på liv, tomt på hopp

Enbart ett livlöst skal som väntar…

Väntar på att solen skall förvandlas

Till en stor röd jätte och sluka oss

Tillsammans med Herr Tellus och dess

Oförskämt lyckliga hjärnskadade invånare

Min enda räddning ifrån mitt depraverade

Nersmutsade liv är du.

du gör mig lycklig

Att bara få vara i din närhet gör mig

Helt skakig av glädje och kärlek

Jag drar en lina och du förs upp genom

Min näsa och ger mig mening

Du lyser upp det tomrum jag befinner mig i

Och för en stund är jag på riktigt glad

Men bara för att allt sedan ska sköljas bort

Av en mordisk tsunami utan hämningar

Allt ligger öde och min skalle har fått sig

En rejäl smäll… ensam får jag ligga i

Detta inferno.

men det är okej älskling

Om nån timme ska du få fylla mitt huvud

Med förhoppningingar om en ljus framtid än en gång

Men just nu måste jag vila

Les sombres nuages ​​d'orage qui m'entouraient

Seulement depuis que je suis un petit garçon

A maintenant commencé à bouger

Le ciel s'ouvre et le soleil regarde devant

Pourtant, je ne vois aucune lumière

Les rayons chauds et forts qui

Le soleil envoie vers moi tamisé

De mon cerveau apathique

je me dis:

Tu aurais tout aussi bien pu être le vieil homme dans la lune

Gris et triste, froid et mort

Maintenant que j'y pense, nous avons beaucoup

Ensemble toi et moi

Nous sommes tous les deux derrière le Seigneur

Vide de vie, vide d'espoir

Seule une coquille sans vie attend…

En attendant que le soleil change

A un grand géant rouge et nous dévore

Avec M. Tellus et ses

Résidents grossiers et heureux au cerveau endommagé

Mon seul salut de mes dépravés

Vous êtes une sale vie.

tu me rends heureux

Le simple fait d'être dans ton voisinage me fait

Complètement tremblant de joie et d'amour

Je tire une corde et tu es élevé à travers

Mon nez et me donne un sens

Tu éclaires le vide dans lequel je suis

Et pendant un moment je suis vraiment heureux

Mais seulement pour ensuite tout laver

D'un tsunami meurtrier sans inhibitions

Tout est désert et mon crâne s'est redressé

Un vrai coup… seul dans lequel je peux m'allonger

Cet enfer.

mais ça va bébé

Dans une heure tu devras me remplir la tête

Avec l'espoir d'un avenir radieux une fois de plus

Mais maintenant je dois me reposer