Svart - Daniel Adams-Ray

Linje 13 nittionittioåtta

Soffan är silvertejpad men drömmen kommer att hålla

Follen är ljummen, femma meto i strumpan

Bromsar blixtrar i mörker och hjärtat bultar mot bröstet

Köp inte vad vi tycker, vi och våra fula vanor

Fuck dig och dina pengar, svenne

Vi är ej till salu

Så halv, så svart, så vitt

Men åhh så fri

Så hal, så ful, så grann

Men åhh så sann

Fåglar kvittrar folk är på väg till jobbet

Hopp står skrivet i väggen men blickar stannar vid golvet

Fula normer föder hårda batonger

I är inte från ghettot med reppar ändå betongen

Farbror staten barnen är ej till salu

Ta tillbaka reklamen, för staden är vår för dagen

Så halv, så svart, så vitt

Men åhh så fri

Så hal, så ful, så grann

Men åhh så sann

Den här staden är död, låt oss måla den röd

Låt oss måla den blå, det får bli vad det blir

På en öde perrong står en kub i betong

Ingen ser vad det står men den sägs vara fin

Vi blir trampade på men vi fortsätter gå

Ingen vet vad det är men vi bär våra ärr

Den här staden är död, låt oss måla den röd

Låt oss måla den blå.

Vi är bättre än grå

Så halv, så svart, så vitt

Men åhh så fri

Så hal, så ful, så grann

Men åhh så sann

Ligne 13 quatre-vingt-dix-huit

Le canapé est scotché en argent mais le rêve durera

Le poulain est tiède, cinq méthodes dans la chaussette

Les freins clignotent dans le noir et le cœur bat contre la poitrine

N'achetez pas ce que nous pensons, nous et nos vilaines habitudes

Va te faire foutre toi et ton argent, mec

Nous ne sommes pas à vendre

Si moitié, si noir, si blanc

Mais oh si libre

Si glissant, si moche, si moche

Mais ô combien vrai

Les oiseaux qui gazouillent les gens sont sur le chemin du travail

Le houblon est écrit sur le mur mais les regards s'arrêtent au sol

Les normes moches donnent naissance à des matraques dures

T'es pas du ghetto avec des cordes quand même le béton

Les enfants de l'Oncle State ne sont pas à vendre

Reprenez la publicité, car la ville est à nous pour la journée

Si moitié, si noir, si blanc

Mais oh si libre

Si glissant, si moche, si moche

Mais ô combien vrai

Cette ville est morte, peignons la en rouge

Peignons-le en bleu, c'est ce que ça va être

Sur une plate-forme déserte se dresse un cube en béton

Personne ne voit ce que ça dit mais on dit que c'est gentil

Nous sommes piétinés mais nous continuons

Personne ne sait ce que c'est mais nous portons nos cicatrices

Cette ville est morte, peignons la en rouge

Peignons-le en bleu.

Nous valons mieux que gris

Si moitié, si noir, si blanc

Mais oh si libre

Si glissant, si moche, si moche

Mais ô combien vrai