Aura - Dödsrit

I ett konstant mörker skymmer jag din aura

Bortom all ensamhet finner vi varandra

Skapta ur samma förakt återspeglar vi oss själva

Och från ett andetag vittrar vi bort

Från djupet föds vemodet

En reflektion dold inom oss själva

Som äter upp allt som inte finner ro

Vägled oss genom vår förruttnelse

Dans une obscurité constante j'obscurcis ton aura

Au-delà de toute solitude nous nous retrouvons

Créés du même mépris, nous nous reflétons

Et d'un souffle nous nous éloignons

Des profondeurs la mélancolie est née

Un reflet caché en nous

Qui mange tout ce qui ne trouve pas la paix

Guide-nous à travers notre décadence