Det Allra Största Ljuset - Eva Dahlgren

I det största tysta ljuset

Står jag

Oktoberluftenrunt mitt huvud

Bränner

Det vita kalkstenskalla vinet

Säger

Jag har överlevt det här

Och järnet böjde sig för vinden

Motfall

Jag borrar blod i den här årsringen

Av metall

Men ögonlockets mjuka mörker

Säger

Jag har överlevt det här

Från eirkelns mitt går oräkneliga

Vägar

En slungbolls kraft över viljans platta

Ängar

Förvånad står jag vid den yttre ringen

Tänker

Jag har överlevt det här

För jag låg slagen mot den hårda

Marken

Kanske var det jag som gav den första

Sparken

Men där nere

Där man kryper

Tar man ingenting

Personligt

Allt är överlevnad där

I det allra största tysta ljuset

Står jag

Och i min skugga ser jag nåden

Tror jag

Så nära vinna och förlora

Är man

Och jag har överlevt det här

Dans la plus grande lumière silencieuse

Je me tiens

L'air d'octobre autour de ma tête

Brûlant

Le vin de calcaire blanc

Dit

j'ai survécu à ça

Et le fer s'inclina devant le vent

Contre-attaque

Je perce du sang dans cette bague de l'année

Fait de metal

Mais la douce obscurité de la paupière

Dit

j'ai survécu à ça

Du centre du cercle partent d'innombrables

Façons

Le pouvoir d'une fronde sur la plaque de la volonté

Prairies

Surpris, je me tiens sur le ring extérieur

Pensée

j'ai survécu à ça

Parce que j'ai été battu contre le dur

Le sol

C'est peut-être moi qui ai donné le premier

Étincelle

Mais là-bas

Où tu rampes

Si tu ne prends rien

Personnellement

Tout y est survie

Dans la plus grande lumière silencieuse

Je me tiens

Et dans mon ombre je vois la grâce

je pense

Si près de gagner et de perdre

Êtes-vous

Et j'ai survécu à ça