Jag är sol - Eva Dahlgren

Jag vet hur man kysser

Jag vet hur man kysser

Sin älskade lugn

Jag vet hur man kysser

Kärleken ung

Jag vet hur man älskar

Jag vet hur man älskar

Utan tro

Där inget är förmer

Där kan min kärlek

Alltid bo

I naket ljus

Jag vet hur man döljer

Det som är fult

I morgonljus

Kan jag le åt spåren

Tiden ristat

I min hud

Jag vet hur man står upp

Jag vet hur man står upp

I storm

När allting vänds till svart

Jag bara låtsas det är natt

Låter mej drömma

Gryning över jord

Och att jag kyser

Solen

Men hur gör du

När du andas

Och luften är för tunn

När begärets onda odlar

Sitt hat

I dina vackra rum

När bittra dofter kväver

Och gör tanken tung

Himmel blå

En gång var dina ögon

Lika blå

Himmel grå

Du godtyckligt målar

Tror du

Det ska vara så

Så hur gör du för att stå upp

Vet du hur man står upp

I storm

I denna längsta natt

Där även gryningn är svart

Och inget finns att svalka

Din röda mun

Om du kysser solen

I dnna galna storm

Där alla djävlar ropar kom

Där oskuld är

Att alltid säga nej

Även om godhet

Kysser dej

je sais embrasser

je sais embrasser

Son calme bien-aimé

je sais embrasser

Aimer jeune

je sais aimer

je sais aimer

Sans foi

Où rien n'est mieux

Là peut mon amour

Toujours rester

A la lumière nue

je sais me cacher

Ce qui est laid

Dans la lumière du matin

Puis-je sourire aux pistes

Le temps presse

Dans ma peau

je sais me tenir debout

je sais me tenir debout

Dans la tempête

Quand tout est devenu noir

Je fais juste semblant que c'est la nuit

Laisse moi rêver

Aube sur terre

Et que j'embrasse

Le soleil

Mais comment fais-tu

Quand tu respires

Et l'air est trop mince

Quand le mal du désir grandit

S'asseoir

Dans vos belles chambres

Quand les odeurs amères suffoquent

Et rend la pensée lourde

Bleu ciel

Il était une fois tes yeux

Tout aussi bleu

Gris ciel

Vous peignez arbitrairement

Penses-tu

Il devrait en être ainsi

Alors, comment se lève-t-on ?

Savez-vous vous tenir debout

Dans la tempête

Dans cette nuit la plus longue

Où même l'aube est noire

Et il n'y a rien à refroidir

Ta bouche rouge

Si tu embrasses le soleil

Dans cette folle tempête

Où tous les démons crient sont venus

Où est l'innocence

Pour toujours dire non

Bien que la bonté

T'embrasser