Jag ligger på sängen

Och röker och tänker

I det främmande köket

Som tänkar, vad gör jag här?

Människors kärlek

Människors lust

Människors längtan

Att höra ihop är som luft

Jag skänner på huden

Och hunden är lyclig

Men hjärtat därunder

Förvånansvärt tomt

Ögonen tåras

Jag skyller på rök

Och går innan något gör ont

Och jag tror att jag vet

Och jag tror att jag känner

Men hur ska jag veta att

Jag någonsin varit där

Och fjärilars

Kittlande vingspetsar är kanske

Bara just det det är

Det är det starkaste jag känner

Inget gör mig svagare än det

Min fantasi vet inga gränser

När jag ska skydda mitt hjärta

Jag letar bland minnen

Och bilden är lyckilg

Men färgen förvånansvärt blek

Och smaken och doften

Sedan länge förlorad

Är min förmåga att älska så vek

je suis allongé sur le lit

Et fume et pense

Dans la cuisine étrangère

Qui pense, qu'est-ce que je fais ici?

L'amour des gens

Le désir des gens

Le désir des gens

S'appartenir c'est comme l'air

je frotte sur la peau

Et le chien est content

Mais le coeur en bas

Étonnamment vide

Les yeux larmoyants

Je blâme la fumée

Et pars avant que quelque chose ne fasse mal

Et je pense que je sais

Et je pense que je ressens

Mais comment puis-je savoir que

j'y suis déjà allé

Et des papillons

Les bouts d'aile chatouillants sont peut-être

Juste ce que c'est

C'est le plus fort que je ressens

Rien ne me rend plus faible que ça

Mon imagination ne connaît pas de limites

Quand protéger mon coeur

Je cherche parmi les souvenirs

Et la photo est heureuse

Mais la couleur est étonnamment pâle

Et le goût et l'odeur

Perdu depuis longtemps

Ma capacité à aimer est-elle si faible