Tro Och Tvivel - Håkan Hellström

'94 hade jag ett fast jobb på Pååls bagerier

Tills jag började med tequila och blev trummis i en ny orkester

Och sen sa de på Pååls att några skulle gå

Och det betydde Karl-Johan, Andreas och jag

Jag hade inga barn då

Men Karl-Johan hade två så det tog hårt på honom

Det var nästan alltid svart i tankarna på Långedragspaviljongen

Där jag nästan alltid satt med pensionärerna

Under båtsäsongen

Och vi såg på de unga och glömska

I båtar och i varandras armar

Och tänkte «Skuld och lidande väntar på er fortfarande»

Har gått på knä så många år i den här staden

Men jag svär att jag hörde Frälsningsarmén sjunga om att lämna allt

Bakom sig, första gången jag såg dig

Och jag svär att jag hörde lastbilar från E4: an dundra förbi där utanför

Natten vi kysste all skit vi gått igenom här adjö

Lena ville ifrån kranarna och indieklubbarna

Det var då Lena, nu vill jag alltid stanna

Och min lille son ler mot manshororna

När vi går förbi hand i hand vid Fiskekyrkan

Åh ändå, Hurricane

När de skrev om mig i tidningen sa du som det var

«Glöm det aldrig Håkan, parkbänken är aldrig långt borta»

Men den gamla goda tiden, nu kommer den aldrig tillbaka

Men jag svär att varenda fyllo på varenda bänk i vartenda hörn

Hälsade på oss, natten jag fann dig

Och jag svär att jag aldrig sett stjärnorna tydligare ovanför

Natten vi kysste all skit vi gått igenom här adjö

Adjö

'94 J'avais un emploi permanent dans les boulangeries Pååls

Jusqu'à ce que je commence par la tequila et que je devienne batteur dans un nouvel orchestre

Et puis ils ont dit à Pååls que certains iraient

Et cela signifiait Karl-Johan, Andreas et moi.

je n'avais pas d'enfant alors

Mais Karl-Johan en avait deux donc ça lui a coûté cher

C'était presque toujours noir dans l'esprit à Långedragspaviljongen

Où je me suis presque toujours assis avec les retraités

Pendant la saison de navigation

Et nous avons regardé les jeunes et oublieux

Dans des bateaux et dans les bras l'un de l'autre

Et pensé "La dette et la souffrance t'attendent toujours"

J'ai été à genoux pendant tant d'années dans cette ville

Mais je jure que j'ai entendu l'Armée du Salut chanter à propos de tout quitter

Derrière lui, la première fois que je t'ai vu

Et je jure que j'ai entendu des camions de l'E4 tonner dehors

La nuit où nous avons embrassé toute la merde que nous avons traversé ici au revoir

Lena voulait s'éloigner des grues et des clubs indés

C'était alors Lena, maintenant je veux toujours rester

Et mon petit fils sourit aux putains mâles

Quand on passe main dans la main à Fiskekyrkan

Oh de toute façon, l'ouragan

Quand ils ont écrit sur moi dans le journal, tu as dit pour ainsi dire

«Ne l'oublie jamais Håkan, le banc du parc n'est jamais loin»

Mais le bon vieux temps, maintenant ça ne reviendra jamais

Mais je jure que chacun remplissait chaque banc dans chaque coin

Nous a accueillis, la nuit où je t'ai trouvé

Et je jure que je n'ai jamais vu les étoiles plus clairement au-dessus

La nuit où nous avons embrassé toute la merde que nous avons traversé ici au revoir

Au revoir