Under ytan - Loreen

Under ytan

Är vi alla små

Under ytan

Finns det skratt och gråt

Det finns mycket där som händer

Som vi inte kan förstå

Men vi hittar alltid svaren

Där I botten av oss själva

Under ytan

Det skrattas och det skålas

Men slutar snart I kaos

Någon sparkar och slår en stackare där

Som är helt utan chans

Jag ser att ingen verkar bry sig

Och inte heller jag

Rädslan är för stor och stark

För att göra något alls

Under ytan

Skäms jag för mig själv

Under ytan

Bränner bilden mig, bilden mig, bilden mig

Jag vet, jag vet, jag vet att do finns där

Jag vet, jag vet, jag vet, jag vet, jag vet, jag vet

Jag vet, jag vet att do finns där

Jag vet, jag vet, jag vet, jag vet, jag vet, jag vet

Jag tänker på det ofta

Om det varit min egen bror

Då hade också jag förvandlats

Till ett monster utan ord

När jag ser all den ondska

Som vi människor släppt lös

Det meningslösa lidandet

Då har jag svårt att förstå

Att alla har vi varit barn

Och hjälplösa nån gång

Älskat utan gränser

Älskat utan tvång

Under ytan

Är vi alla små

Under ytan

Kan en god själ förgås

Sous la surface

Sommes-nous tous petits

Sous la surface

Y a-t-il des rires et des pleurs

Il se passe beaucoup de choses là-bas

Ce que nous ne pouvons pas comprendre

Mais nous trouvons toujours les réponses

Où Au fond de nous-mêmes

Sous la surface

On rit et on trinque

Mais le chaos finira bientôt

Quelqu'un donne des coups de pied et frappe un pauvre homme là-bas

Ce qui est totalement sans hasard

Je vois que personne ne semble s'en soucier

Et moi non plus.

La peur est trop grande et forte

Faire quelque chose du tout

Sous la surface

j'ai honte de moi

Sous la surface

L'image me brûle, l'image moi, l'image moi

Je sais, je sais, je sais que faire est là

Je sais, je sais, je sais, je sais, je sais, je sais

Je sais, je sais que c'est là

Je sais, je sais, je sais, je sais, je sais, je sais

j'y pense souvent

Si c'était mon propre frère

Puis moi aussi j'avais changé

A un monstre sans paroles

Quand je vois tout le mal

Alors que nous, les humains, lâchions

La souffrance sans signification

Alors j'ai du mal à comprendre

Que nous avons tous été des enfants

Et impuissant à un moment donné

Aimé sans limites

Aimé sans contrainte

Sous la surface

Sommes-nous tous petits

Sous la surface

Une bonne âme peut-elle périr