Dit vinden bär - Raubtier

Sådant är livet som nomad

Varje kväll en helt ny stad

Varje ansikte är nytt

Vilda nätter sätter spår

Tunga timmar, dagar går

och till sist har åren flytt

Och när ångesten och tvivlet kommer till mig

Ekar ditt sorgsna farväl

Hur än vägen verkar kort

tycks du vara ljusår bort

Jag är tvingad dit vinden bär

Dit vinden bär

Var gång som vi två skiljs åt

vill jag be om ditt förlåt

för de vägval som jag tog

av de ärr som jag har fått

på de vägar som jag gått

kunde hälften varit nog

Men du vänter liksom skymningen på natten

och din längtan känns i mig

Hur än vägen verkar kort

tycks du vara ljusår bort

Jag är tvingad dit vinden bär

Är jag villsen på vår jord

ser jag polstjärnan i nord

liksom du är den mig kär

Vart än vinden bär

Och när ångesten och tvivlet kommer till mig

Ekar ditt sorgsna farväl

Hur än vägen verkar kort

tycks du vara ljusår bort

Jag är tvingad dit vinden bär

Är jag villsen på vår jord

ser jag polstjärnan i nord

liksom du är den mig kär

Vart än vinden bär

Ainsi va la vie de nomade

Chaque nuit une toute nouvelle ville

Chaque visage est nouveau

Les nuits folles laissent des traces

Les heures lourdes, les jours passent

et enfin les années ont filé

Et quand l'angoisse et le doute me viennent

Fait écho à ton triste adieu

Pourtant la route semble courte

tu as l'air d'être à des années lumière

Je suis obligé d'aller là où le vent souffle

Où le vent porte

Chaque fois que nous nous séparons

Je veux te demander pardon

pour les choix que j'ai fait

des cicatrices que j'ai reçues

sur les routes que j'ai parcourues

la moitié aurait pu suffire

Mais tu attends comme le crépuscule la nuit

et ton désir se fait sentir en moi

Pourtant la route semble courte

tu as l'air d'être à des années lumière

Je suis obligé d'aller là où le vent souffle

Suis-je perdu sur notre terre ?

Je vois l'étoile polaire au nord

comme toi c'est moi amoureux

Partout où le vent porte

Et quand l'angoisse et le doute me viennent

Fait écho à ton triste adieu

Pourtant la route semble courte

tu as l'air d'être à des années lumière

Je suis obligé d'aller là où le vent souffle

Suis-je perdu sur notre terre ?

Je vois l'étoile polaire au nord

comme toi c'est moi amoureux

Partout où le vent porte