Förgätmigej - Raubtier

Ensam hör jag vargar yla, ångesten ger ej respit

Vad hjälper det att gråta som en kvinna?

Här ute härskar snö och kyla och den som finner stigen hit

Kommer endast att slutligen finna

En frusen kropp på ett iskallt golv

En brukad hylsa kaliber tolv

Ett sting av smärta ett stänk av krut

Är den enda vägen ut

Sedan är alla plågor slut

Du har övergivit mig

Men nu när slutet visar sig

Ber jag dig, förgätmigej

Eftertankens kranka blekhet

River i min trötta själ min tid är förbrukad och förverkad

Bleka skuggor i månens sken

Hjärtat stannar tungt som sten

Ett sting av smärta ett stänk av krut

Är den enda vägen ut

Sedan är alla plågor slut

Du har övergivit mig

Men nu när slutet visar sig

Ber jag dig, förgätmigej

Ett sting av smärta ett stänk av krut

Är den enda vägen ut

Sedan är alla plågor slut

Du har övergivit mig

Men nu när slutet visar sig

Ber jag dig, förgätmigej

Seul j'entends hurler les loups, l'angoisse ne donne pas de répit

A quoi ça sert de pleurer comme une femme ?

Ici, la neige et le froid règnent et quiconque trouve le chemin ici

Ne trouvera que finalement

Un corps gelé sur un sol glacé

Une douille d'occasion calibre douze

Une piqûre de douleur une éclaboussure de poudre à canon

Est la seule issue

Alors tous les tourments sont finis

Tu m'as abandonné

Mais maintenant que la fin approche

je t'en prie oublie moi

La pâleur malade de la réflexion

Rivière dans mon âme fatiguée mon temps est passé et perdu

Ombres pâles au clair de lune

Le coeur s'arrête lourd comme la pierre

Une piqûre de douleur une éclaboussure de poudre à canon

Est la seule issue

Alors tous les tourments sont finis

Tu m'as abandonné

Mais maintenant que la fin approche

je t'en prie oublie moi

Une piqûre de douleur une éclaboussure de poudre à canon

Est la seule issue

Alors tous les tourments sont finis

Tu m'as abandonné

Mais maintenant que la fin approche

je t'en prie oublie moi