Washington -

På väg hem från baren

Jag tog vägen vid vattnet

Himlen i röda färger

Lade mig ner vid ett träd som vid en släkting på sjukbädd

Dimman flög uppe vid berget

Det var då jag hörde mullret ifrån vänster

Asfalt sprack och råttdjur, maskar, krälade fram

Åt samma håll började alla gå

Och jag skrek «Vart ska ni då?»

Och de sa «Washington, Washington»

Nu kom stormen plötsligt

Träd föll i mönster

Vinden käftsmällde mig åt bägge håll

Djur kom ned från skogen

Ställde sig i trupper

Jag verkade plötsligt liten

Och sjön där jag brukade bada började koka

Alla växter och träd sögs upp mot skyn

Och fullmånen var helt blå

Och jag skrek «Vad vill ni då?»

Och de sa «Washington, Washington»

Vi möttes uppe i luften

Över Atlanten

Myror och isbjörnar, palmerna och jag

Gud, jag kände mig fånig

Hade trott att jag var

Att jag var mer viktig än havet

När oljan slutade rinna stannade bilarna

Flygen föll rakt ner, och många strök väl med

Och en växt som var någon slags ledare

Pekade framåt och sade «Ner;

ner mot Washington, Washington»

Och nu åker vi mot Washington

Sur le chemin du retour du bar

J'ai pris la route au bord de l'eau

Le ciel aux couleurs rouges

Je me suis allongé près d'un arbre comme un parent sur un lit de malade

Le brouillard a volé sur la montagne

C'est alors que j'ai entendu le rugissement de la gauche

L'asphalte s'est fissuré et les rats, les vers, ont rampé vers l'avant

Tout le monde a commencé à aller dans la même direction

Et j'ai crié "Où vas-tu alors ?"

Et ils ont dit "Washington, Washington"

Maintenant la tempête est venue soudainement

Les arbres sont tombés en motif

Le vent m'a claqué dans les deux sens

Les animaux sont descendus de la forêt

Se tenait dans les troupes

J'ai soudainement semblé petit

Et le lac où je nageais s'est mis à bouillir

Toutes les plantes et les arbres ont été aspirés vers le ciel

Et la pleine lune était complètement bleue

Et j'ai crié "Qu'est-ce que tu veux alors ?"

Et ils ont dit "Washington, Washington"

Nous nous sommes rencontrés dans les airs

Au-delà de l'Atlantique

Fourmis et ours polaires, les palmiers et moi

Dieu, je me suis senti idiot

Avait pensé que j'étais

Que j'étais plus important que la mer

Quand l'huile a cessé de couler, les voitures se sont arrêtées

Le vol est tombé tout droit, et beaucoup ont bien frappé

Et une plante qui était une sorte de leader

Pointé vers l'avant et dit « En bas ;

vers Washington, Washington »

Et maintenant nous nous dirigeons vers Washington