Vaknatt - Sofia Karlsson

I kvävande vaknätter ändlösa långa

När minnen sticka som retade bin

Jag ber om en vårnatt igen av de många

Som eldat mitt blod till ett brinnande vin

Jag ber om en vårkväll på rusiga ängar

En enda — en lustarnas jäsande kväll!

En handfull av eldgräs från vildsådda sängar

En sängplats av mossa på Vagnbergets häll!

Bakom mig gå vallarevisorna höga

Och hos mig är ingen och ingen mig ser

Förbrunnet är det som har tröstat mitt öga

Och längesen är det som solen gick ner

Dans des nuits éveillées suffocantes interminables

Quand les souvenirs collent comme des abeilles taquinées

Je demande à nouveau une nuit de printemps par les nombreux

Qui a brûlé mon sang en un vin brûlant

Je demande un soir de printemps sur des prés rouillés

Un single - une soirée lubrique de convoitises !

Une poignée d'herbe de feu provenant de lits semés sauvagement

Un lit de mousse sur la plaque de cuisson de Vagnberget !

Derrière moi les remparts sont hauts

Et avec moi personne n'est et personne ne me voit

Le puits est ce qui a réconforté mon œil

Et pendant longtemps, c'est comme si le soleil se couchait