Flickan och kråkan - Sofia Karlsson

Jag satt häromdagen och läste min tidning

En dag som så många förut

Och jag tänkte på alla dom drömmar, man drömt

Som en efter en tagit slut

Då såg jag en bild av en flicka

Med en skadskjuten kråka i famn

Hon springer iväg genom skogen

Så fort som hon någonsin kan

Hon springer med fladdrande lockar

Hon springer på taniga ben

Och hon bönar och ber och hon hoppas och tror

Att det inte ska vara för sent

Och flickan är liten och hennes hår är så ljust

Och hennes kind är så flämtande röd

Och kråkan är klumpig och kraxande svart

Och om en stund är den alldeles död

Men flickan, hon springer för livet

Hos en skadskjuten kråka i famn

Hon springer mot trygghet och värme

För det som är riktigt och sant

Hon springer med tindrande ögon

Hon springer på taniga ben

För hon vet att det är sant, det som pappa har sagt

Finns det liv är det aldrig för sent

Och jag började darra i vånda och nöd

Jag skakade av rädsla och skräck

För jag visste ju alldeles tydligt och klart

Att det var bilden av mig som jag sett

För mitt hopp är en skadskjuten kråka

Och jag är ett springande barn

Som tror, det finns nån som kan hjälpa mig än

Som tror, det finns nån som har svar

Och jag springer med bultande hjärta

Jag springer på taniga ben

Och jag bönar och ber fast jag egentligen vet

Att det redan är alldeles för sent

J'étais assis l'autre jour en train de lire mon journal

Un jour comme tant d'autres avant

Et j'ai pensé à tous ces rêves, tu as rêvé

Comme l'un après l'autre pris en charge

Puis j'ai vu une photo d'une fille

Avec un corbeau blessé dans ses bras

Elle s'enfuit à travers la forêt

Aussi vite qu'elle le peut

Elle court avec des boucles flottantes

Elle court sur des jambes fines

Et elle prie et prie et elle espère et croit

Qu'il ne doit pas être trop tard

Et la fille est petite et ses cheveux sont si légers

Et sa joue est si rouge et haletante

Et le corbeau est maladroit et noir crépitant

Et en un instant c'est complètement mort

Mais fille, elle court pour sa vie

Dans un corbeau blessé dans ses bras

Elle court vers la sécurité et la chaleur

Pour ce qui est juste et vrai

Elle court avec des yeux pétillants

Elle court sur des jambes fines

Parce qu'elle sait que c'est vrai, ce que papa a dit

S'il y a de la vie, il n'est jamais trop tard

Et j'ai commencé à trembler d'angoisse et de détresse

J'ai tremblé de peur et d'effroi

Parce que je savais très clairement

Que c'était la photo de moi que j'ai vue

Car mon espoir est un corbeau blessé

Et je suis un enfant qui court

Qui pense, il y a quelqu'un qui peut encore m'aider

Qui croit, il y a quelqu'un qui a la réponse

Et je cours avec un cœur battant

Je cours sur des jambes fines

Et je prie et prie même si je sais vraiment

Qu'il est déjà trop tard