Mot Ljuset - Sofia Karlsson

Högt, högt över solar och himlar i brand

Ovan bergland och dal, ovan skyar och hav

Bortom gränsen där världarnas ljus slocknar av

Bortom eterns och namnlösa rymdernas land

Min ande, du flyr mot den svindlande höjd

Och simmaren lik, yr av sjöarnas svall

Du dig rör genom rummets väldighet all

Med osäglig och manlig och brinnande fröjd

O, fly endast långt ifrån dalarnas skum

Att i himlarnas dofter bli renad och hel

Och drick som en läkande dryck din del

Av det ljuset som fyller omätliga rum!

Från leda och sorger och oro och strid

Dem vi bära som bördor bland töcken och grus

Säll den som kan ila på vingar av ljus

Till ängar av hög och evinnerlig frid!

O tankar, som flyga på lärkornas sätt

Mot dagningens himmel från fjärmande dal

Allt liv överblickande, tolka de lätt

De stummaste tingens och blommornas tal

Haut, haut au-dessus des soleils et des cieux en feu

Au-dessus des montagnes et des vallées, au-dessus des nuages ​​et de la mer

Au-delà de la frontière où la lumière des mondes s'éteint

Au-delà du pays de l'éther et des espaces sans nom

Mon esprit, tu fuis vers les hauteurs vertigineuses

Et le nageur comme, étourdi par les vagues des lacs

Vous vous déplacez dans l'immensité de la pièce tout

Avec une joie indicible et masculine et brûlante

Oh, ne fuis que loin de l'écume des vallées

Être purifié et entier dans les parfums des cieux

Et bois ta part comme une boisson curative

De la lumière qui remplit des pièces incommensurables !

De la souffrance et des chagrins et des soucis et des luttes

Ceux que nous portons comme des fardeaux parmi les brumes et le gravier

Vendre celui qui peut se dépêcher sur des ailes de lumière

Aux prés de haute et éternelle paix !

Ô pensées, qui volent sur le chemin des maîtres

Contre le ciel de l'aube de la vallée aliénante

Tout aperçu de la vie, ils interprètent facilement

Le discours des choses les plus stupides et des fleurs