Tåget - Sofia Karlsson

Vid spåren i natt, ett tåg drog förbi

Jag stod där så nära inpå

Kände döden andas i min sköra nacke

Kände vinddraget i mitt hår

Så nära, som när du gick

Var vi aldrig

Så långt, så långt härifrån

Ska jag gå

För att glömma våra år

För att glömma våra år

Har du sått där nån gång, när tåget drar förbi

Har du darrat, känt smaken av stål

Det har jag och varenda gång har jag vänd mig bort

Fast jag borde ha försökt hoppa på

Så nära, som när du gick

Var vi aldrig

Så långt, så långt härifrån

Ska ja gå

För att glömma vara år

För att glömma vara år

Du viskar ömt i mitt öra

Och jag glömmer allt som är svårt

Men när morgonen kommer nära

Allt blir annorlunda då

Och när jag blundar skakar marken

Varje natt på samma sätt

Och när jag tror jag kommit undan

Så är du där igen

Så nära, som när du gick

Var vi aldrig

Så långt, så långt härifrån

Ska jag gå

För att glömma våra år

För att glömma våra år

Sur les rails la nuit dernière, un train est passé

Je me tenais là si près

J'ai senti la mort respirer dans mon cou fragile

Ressenti la rafale de vent dans mes cheveux

Aussi près que quand tu marchais

Nous n'avons jamais été

Si loin, si loin d'ici

Dois-je y aller

Pour oublier nos années

Pour oublier nos années

T'es-tu déjà assis là, quand le train passe

As-tu tremblé, senti le goût de l'acier

J'ai et chaque fois que je me suis détourné

Bien que j'aurais dû essayer de sauter dessus

Aussi près que quand tu marchais

Nous n'avons jamais été

Si loin, si loin d'ici

Ira oui

Pour oublier nos années

Pour oublier nos années

Tu murmures doucement à mon oreille

Et j'oublie tout ce qui est difficile

Mais quand le matin approche

Tout sera différent alors

Et quand je ferme les yeux, le sol tremble

Chaque nuit de la même manière

Et quand je pense que je me suis enfui

Alors tu es de nouveau là

Aussi près que quand tu marchais

Nous n'avons jamais été

Si loin, si loin d'ici

Dois-je y aller

Pour oublier nos années

Pour oublier nos années