Kvicksilver - Soilwork

Från en skala så mörk som hat, dit bara tankar flyr

Ett brustet hjärta serverat på ett fat banar vägen för tanken du skyr

Jag är så trött på allt, på alla skuggor som skymmer min sikt var dag

Ett manifest skapat av oro, pulserar i mitt blod

Jag vet hur man sväljer smärta

Ge hän och låt kvicksilvret verka

Så går en dag av mitt liv och kommer aldrig åter

En hjälpande hand några meter bort bara delegerar och överlåter

Mitt öde i hyckleriets händer, vart jag än i världen vänder

Står jag ensam ett ögonblick, ett ögonblick i sänder

Jag vet hur man sväljer smärta

Ge hän och låt kvicksilvret verka

Där bakom tröstlöshetens dörrar

Finns det en plåga att förgöra

Jag är fylld av fruktan och ur balans

Dessa tomma ord kväver mig totalt

Ge mig kraft att stå emot, maktens käftar

Dar bakom tröstlöshetens dörrar

Finns det en plåga att förgöra

Dra mig rakt ner för stupets kant

Som en marionett åker jag rakt ner

I smuts och fördärv, helt förstummad

Och alldeles menlös!

Jag vet hur man sväljer smärta

Ge hän och låt kvicksilvret verka

D'une échelle aussi sombre que la haine, où seules les pensées s'échappent

Un cœur brisé servi sur un plateau ouvre la voie à la pensée que vous évitez

J'en ai tellement marre de tout, de toutes les ombres qui obscurcissent ma vue chaque jour

Un manifeste créé par l'anxiété, palpitant dans mon sang

Je sais avaler la douleur

Donnez-lui et laissez le mercure travailler

Alors un jour de ma vie passe et ne revient jamais

Un coup de main à quelques mètres juste des délégués et passe la main

Mon destin entre les mains de l'hypocrisie, où que je me tourne dans le monde

Je reste seul un instant, un instant à la fois

Je sais avaler la douleur

Donnez-lui et laissez le mercure travailler

Là derrière les portes de l'inconsolable

Y a-t-il un tourment à détruire

Je suis rempli de peur et déséquilibré

Ces mots vides m'étouffent totalement

Donne-moi la force de résister, les mâchoires du pouvoir

Dar derrière les portes de l'inconsolable

Y a-t-il un tourment à détruire

Tirez-moi tout droit vers le bord de la falaise

Comme une marionnette, je descends tout droit

Dans la saleté et la ruine, complètement abasourdi

Et totalement inoffensif !

Je sais avaler la douleur

Donnez-lui et laissez le mercure travailler