Apokalypsens Ängel - Sorhin

«Tidens horoskop förutsäger inte liv, utan död.

Bakom oss finns döden

Inom oss marscherar döden, framför oss kommer döden»

Livet är en enda lång vandring, mot vyer dit drömmar leder

Du Ängel som föll i mitt hjärta, om ändå dina vingar oss båda kunde bära

En dröm innanför en dröm, O herre Hinhåle bryt dessa seder

Själ och hjärta i kött förankrad, sorg och plåga djupt inom mig tära

Att älska är att försvagas, och att försvagas är som att domen tillmötesgå

Jag skickar er som får, som hjälplösa får in bland vargar

Livet är meningslöst, dag som natt, vår som sommar, höst och vinter likaså

Jag har inte kommit med fred, utan med stål, skimrande stål som sargar

Livet är en spegelbild af undergången själv, utan äkta känslor, utan riktig form

Du ängel som föll i mitt hjärta, min ängel med vingar sköra

Jag bär dödens huvud såväl inom som utom, som en symbol emot mänsklig norm

Önskar inget hellre än att du ut ur smärtans tempel oss kunde föra

Att vinna ett liv är som att mista sin stolthet, sitt sanna jag

Du följer moralens grunder som du så falskt är lärd

Men ack, den natt som komma skall, tar din sista dag

Jag har inte kommit med fred, utan med slutet, ett slut utan värld

«L'horoscope du temps ne prédit pas la vie, mais la mort.

Derrière nous c'est la mort

En nous la mort marche, devant nous la mort vient»

La vie est une longue marche, vers des panoramas où les rêves mènent

Toi ange qui est tombé dans mon cœur, si encore tes ailes pouvaient nous porter tous les deux

Un rêve dans un rêve, O seigneur Hinhåle brise ces coutumes

L'âme et le cœur ancrés dans la chair, le chagrin et le tourment au plus profond de moi me rongent

Aimer, c'est s'affaiblir, et s'affaiblir, c'est affronter le jugement

Je t'envoie comme des brebis, comme des brebis sans défense au milieu des loups

La vie n'a pas de sens, le jour comme la nuit, le printemps comme l'été, l'automne comme l'hiver

Je ne suis pas venu avec la paix, mais avec de l'acier, de l'acier scintillant comme des éclats

La vie est une image miroir du destin lui-même, sans vrais sentiments, sans vraie forme

Toi ange qui est tombé dans mon cœur, mon ange aux ailes fragiles

Je porte la tête de mort à l'intérieur comme à l'extérieur, comme symbole contre la norme humaine

Ne souhaitant rien de plus que sortir du temple de la douleur tu pourrais nous conduire

Gagner une vie, c'est comme perdre sa fierté, sa vraie personnalité

Vous suivez les bases de la morale qu'on vous enseigne si faussement

Mais hélas, la nuit à venir prend ton dernier jour

Je ne suis pas venu avec la paix, mais avec la fin, une fin sans monde