Stenansiktet - Ted Gärdestad

Jag är mjuk, mjuk som ett barn

Jag är rädd för ensamhet

Men en stenhård verklighet, får mig byta identitet

Jag blir hård, hård som en sten

Som en stålbegjuten form, som en vind i uniform

Kall som en storm

Jag vill bestämma min dag

Och jag hoppas att jag, kan stå på egna ben

Men jag får inte vara svag

Och du fordrar att jag, blir lika hård som sten

Jag blir hård, hård som en sten

Som en känslolös fasad, i en tom och öde stad

Som ett träd med vissna blad

Jag är mjuk, mjuk som ett barn

Om du ser mig ut och in

För mitt skal är bara skinn

Varm som din kind

(som en sten, hård som en sten

Som ett barn, mjuk som ett barn…)

Je suis doux, doux comme un enfant

j'ai peur de la solitude

Mais une réalité dure me fait changer d'identité

Je deviens dur, dur comme un roc

Comme une forme moulée en acier, comme un vent en uniforme

Froid comme un orage

Je veux décider de ma journée

Et j'espère que je peux me tenir debout sur mes deux pieds

Mais je ne dois pas être faible

Et tu exiges que je sois aussi dur que la pierre

Je deviens dur, dur comme un roc

Comme une façade sans émotion, dans une ville vide et déserte

Comme un arbre aux feuilles fanées

Je suis doux, doux comme un enfant

Si tu me vois entrer et sortir

Car ma peau n'est que peau

Chaud comme ta joue

(comme un roc, dur comme un roc

Comme un enfant, doux comme un enfant...)