Så kall så het - Thåström

Rivningskåkarna stirrar dödsförskräckt på oss

Dömda väntande under tunga mörka moln

Himlen öppnar sig dränker oss från topp till tå

Vi har inte tid skydda oss för makterna

Så kall I svart och vit

Så het pulserar rött

Så kall, så het

Ååhhh

Så kall, så het

Ååhhh… så kall

Inga jurymän dömer oss dit vi ska

Vi har inte tid nyckeln öppnar upp allting

Värmen räddar oss tränger in I varje vrå

Så kall av att vara tom

Så het av att känna nått

Så kall, så het…

Rivningskåkarna bryr sig ingen mänska om

Bara stjärnorna lyste mer än någonsin

Så kall, så het…

Les démolisseurs nous regardent avec horreur

Condamné attendant sous de lourds nuages ​​sombres

Le ciel s'ouvre nous noyant de la tête aux pieds

Nous n'avons pas le temps de nous protéger des pouvoirs en place

Si froid en noir et blanc

Si chaud palpite rouge

Si froid, si chaud

Ååhhh

Si froid, si chaud

Ååhhh… si froid

Aucun jury ne nous juge où nous allons

On n'a pas le temps la clé ouvre tout

La chaleur nous évite de pénétrer dans tous les coins

Si froid d'être vide

Tellement chaud de se sentir atteint

Si froid, si chaud…

Personne ne se soucie des cabanes de démolition

Seules les étoiles brillaient plus que jamais

Si froid, si chaud…