Sommarpsalm - The Real Group

En vänlig grönskas rika dräkt

har smyckat dal och ängar.

Nu smeker vindens ljumma fläkt

de fagra örtesängar.

Och solens ljus

och lundens sus

och vågens sorl bland viden

förkunna sommartiden.

Sin lycka och sin sommarro

de yra fåglar prisa.

Ur skogens snår, ur stilla bo

framklingar deras visa.

En hymn går opp

av fröjd och hopp

från deras glada kväden,

från blommorna och träden.

Men du, o Gud som gör vår Jord

så skön i sommarns stunder:

Giv att jag aktar främst ditt ord

och dina nådesunder.

Allt kött är hö

och blomstren dö

och tiden allt fördriver,

blott Herrens ord förbliver.

Allt kött är hö, allt flyktar här

och snart förvissna gräsen.

Hos dig allena, Herre, är

ett oförgängligt väsen.

Min ande giv

det nya liv,

som aldrig skall förblomma,

fast äng och fält stå tomma.

Då må förblekna sommarns glans

och vissna allt fåfängligt;

min vän är min och jag är hans,

vårt band är oförgängligt.

I paradis

han huld och vis,

mig sist skall omplantera,

där inget vissnar mera.

Le riche costume d'un vert amical

a orné les vallées et les prairies.

Maintenant l'éventail tiède du vent caresse

les beaux parterres d'herbes.

Et la lumière du soleil

et le bruit du bosquet

et le murmure des vagues parmi les saules

proclamer l'heure d'été.

Son bonheur et sa paix d'été

les oiseaux étourdis louent.

Des fourrés de la forêt, du nid tranquille

évoque leur spectacle.

Un hymne monte

de joie et d'espoir

de leurs chants joyeux,

des fleurs et des arbres.

Mais toi, ô Dieu qui fais notre Terre

si agréable pendant l'été:

Accorde-moi d'abord de respecter ta parole

et vos miracles de grâce.

Toute la viande est du foin

et les fleurs meurent

et le temps passe,

seule la parole du Seigneur demeure.

Toute viande est foin, tout fuit ici

et bientôt l'herbe s'est desséchée.

Avec toi seul, Seigneur, est

un être impérissable.

Donne mon esprit

la nouvelle vie,

qui ne fleurira jamais,

le pré solide et les champs sont vides.

Alors que l'éclat de l'été s'estompe

et dépérir toute vanité;

mon ami est à moi et je suis à lui,

notre groupe est impérissable.

Au paradis

il est gentil et sage,

moi dernier à greffer,

où plus rien ne flétrit.