Första snön är alltid vitast - Tomas Andersson Wij

Första snön är alltid vitast

den faller tung och tyst nu inatt

plogbilen kryper nerför gatan

och snögubben har en plasthinkshatt

tänds det en stjärna så följer jag dig

det är så lite som håller mig kvar

spåren efter oss dem har snön jämnat ut

och tystnaden ger mig inga svar

Första snön är alltid vitast

den ligger över mina fönsterbleck

som en alpkedja av julaftonsminnen

av gran och gräl och farsans gråa säck

och om tre fyra timmar ska klockorna slå

från Södermalm till Vasastan

all väntan är över

men inte för mig

jag ska lägga mig och sova hela dagen

Första snön är alltid vitast

och jag vet det var länge sen den föll

de vitaste kristallerna blev svarta

och din kind bets av en ny sorts köld

i vimlet av människor har jag sökt din blick

för att se om det finns något kvar

och vem jag än träffar

och hur det än blir

är du aldrig utbytbar

Första snön är alltid vitast

rinnande marshaller i Gamla stan

stora flak av is vid Nybrokajen

och fasaderna av ljus på Stureplan

och någonstans där ute finns du och jag

de vi var — de vi kunde vara

all väntan är över

men inte för mig

jag ska lägga mig och sova hela dagen.

La première neige est toujours la plus blanche

ça tombe lourd et calme ce soir

le camion charrue rampe dans la rue

et le bonhomme de neige a un chapeau de seau en plastique

si une étoile s'allume, je te suivrai

il y a si peu de choses qui me font avancer

les pistes derrière nous la neige s'est stabilisée

et le silence ne me répond pas

La première neige est toujours la plus blanche

il se trouve sur mes vitres

comme une chaîne alpine de souvenirs de la veille de Noël

d'épicéa et de querelle et le sac gris du père

et dans trois ou quatre heures les cloches sonneront

de Södermalm à Vasastan

toute l'attente est terminée

mais pas pour moi

Je vais me coucher et dormir toute la journée

La première neige est toujours la plus blanche

et je sais que ça faisait longtemps qu'il n'était pas tombé

les cristaux les plus blancs sont devenus noirs

et ta joue est mordue par un nouveau genre de rhume

dans la multitude des gens j'ai cherché ton regard

pour voir s'il reste quelque chose

et qui que je rencontre

et quoi que ce soit

tu n'es jamais interchangeable

La première neige est toujours la plus blanche

exécutant des maréchaux dans la vieille ville

gros flocons de glace à Nybrokajen

et les façades de lumière sur Stureplan

et quelque part là-bas toi et moi sommes

qui nous étions - ceux que nous pourrions être

toute l'attente est terminée

mais pas pour moi

Je vais me coucher et dormir toute la journée.