Nätter utan mörker dagar utan ljus - Tomas Andersson Wij

Nätter utan mörker

Dagar utan ljus

Jag ligger i min soffa

Hör på ljuden i mitt hus

Vägg i vägg med Aleppo

De bombar ett sjukhustak

Bara en våning från det Sverige

Där rösterna distar av hat

Dra mig upp nu

Ställ upp dörrn

Vädra slummern ur mina rum

Trötta ögon rösten slut

Men än gång ska jag ge mig ut

Nätter utan mörker

Dagar utan ljus

Jag ligger i ditt badkar och fryser

För att vattnet runnit ut

Dra mig upp nu

Ställ upp dörrn

Vädra slummern ur mina rum

Trötta ögon rösten slut

Men en gång till ska jag ge mig ut

Jag reser långt med sångerna

Sjunger vinter sjunger vår

I städer som vill upp och fram

I en landsbygd täckt av spår

Från höga blonda åkrars tid

Då tågen stanna där

Landet mitt det längtar hem

Men hemmet är inte här

Det är inte längre här

Nätter utan mörker

Dagar utan ljus

Jag står här vid mitt fönster

Ser på utsikten från mitt hus

Jag ser ett stängsel genom skogen

Jag ser ett hjärta som spärrats av

Ännu en plastbåt som välter

Över Europas nya grav

Dra mig upp nu ställ upp dörren

Vädra slummern ur mina rum

Trötta ögon rösten slut

En gång till ska jag ge mig ut

Des nuits sans ténèbres

Jours sans lumière

je suis allongé sur mon canapé

Écoute les sons dans ma maison

Mur à mur avec Alep

Ils bombardent le toit d'un hôpital

Juste un étage de la Suède

Où les voix détournent de la haine

Relève-moi maintenant

Installez la porte

Respire le sommeil hors de mes chambres

Les yeux fatigués s'expriment

Mais encore une fois je sortirai

Des nuits sans ténèbres

Jours sans lumière

Je suis allongé dans ta baignoire et gelé

Parce que l'eau a manqué

Relève-moi maintenant

Installez la porte

Respire le sommeil hors de mes chambres

Les yeux fatigués s'expriment

Mais encore une fois je sortirai

Je voyage loin avec les chansons

Chanter l'hiver chanter le printemps

Dans les villes qui veulent monter et descendre

Dans une campagne couverte de pistes

Du temps des grandes cavalières blondes

Puis les trains s'y arrêtent

Le pays au milieu de celui-ci aspire à la maison

Mais la maison n'est pas ici

Ce n'est plus ici

Des nuits sans ténèbres

Jours sans lumière

Je me tiens ici près de ma fenêtre

En regardant la vue de ma maison

Je vois une clôture à travers la forêt

Je vois un coeur bloqué

Encore un bateau en plastique qui chavire

Sur le nouveau tombeau de l'Europe

Tirez-moi maintenant, installez la porte

Respire le sommeil hors de mes chambres

Les yeux fatigués s'expriment

je sortirai encore