Solen går upp - Tomas Andersson Wij

I dom hemliga små rummen

Där ingen somnar in

Ligger dom tysta och ser gatans

Färger mot en rullgardin

Och dom hör stadens dansgolvshjärta

Slå för nätter utan slut

Slå för skönheten och törsten

För dom som inte härdar ut

Och solen går upp

Och solen går upp

Upp över levande och döda

Över husen i vår stad

Solen går upp

Hon tänker: jag har alltid väntat

Jag har alltid vart beredd

På en eldskrift över himlen

På en känsla starkare

Och det blev ett sätt att leva

Men jag har det rätt så bra

Utom söndag, måndag, tisdag

Och de röda dagarna

Och solen går upp

Och solen går upp

Upp över levande och döda

Över husen i vår stad

Solen går upp

Solen går upp

Hon tar på sina jeans, sin blus

Och går utan ett ljud

Hon cyklar hem i bleka ljuset

Med hans doft kvar på sin hud

Och solen går upp

Och solen går upp

Upp över levande och döda

Över husen i vår stad

Solen går upp

Solen går upp

Dans les petites chambres secrètes

Où personne ne s'endort

Ils s'allongent tranquillement et voient la rue

Couleurs contre un store

Et ils entendent le cœur de la piste de danse de la ville

Battre pour des nuits sans fin

Battre pour la beauté et la soif

Pour ceux qui ne persévèrent pas

Et le soleil se lève

Et le soleil se lève

Au-dessus des vivants et des morts

Sur les maisons de notre ville

Le soleil se lève

Elle pense : j'ai toujours attendu

J'ai toujours été préparé

Sur un scénario de feu au-dessus du ciel

Sur un sentiment plus fort

Et c'est devenu un mode de vie

Mais je vais plutôt bien

Sauf dimanche, lundi, mardi

Et les jours rouges

Et le soleil se lève

Et le soleil se lève

Au-dessus des vivants et des morts

Sur les maisons de notre ville

Le soleil se lève

Le soleil se lève

Elle met son jean, son chemisier

Et va sans un bruit

Elle rentre chez elle dans la pâle lumière

Avec son parfum laissé sur sa peau

Et le soleil se lève

Et le soleil se lève

Au-dessus des vivants et des morts

Sur les maisons de notre ville

Le soleil se lève

Le soleil se lève