Bäring Nord - Ultima Thule

Jag seglat över havet, snart nog i tjugo år,

lärt hur dystra dagar kommer och går,

alla oceaner har varit för mig en bädd

och i storm på vilda vatten, jag aldrig varit rädd

Men nu kallar mig den jord,

Där i norr den sköna Nord

Och det tär min kropp och själ,

Att jag ej är där

Och för mitt inre öga,

Ser jag skogens stammar höga

Vid den plats som för mig kan kallas hem

Brevet från min son, kom likt vinden norrifrån

En dröm att följa pappa, att gå i faders spår

Så drar jag sakta handen genom mitt gråa hår

och från fårad kind i stillhet, jag stryker bort en tår

Ja, nu kallar mig den jord, där i norr den sköna Nord

och det tär i min kropp och själ att jag ej är där

och för mitt inre öga ser jag skogens stammar höga

vid den plats som för mig kan kallas hem

Längtans starka vingar bär mig hem

Skall aldrig mera lämna släkt och vän

I Sverige finns du kvar

Jag minns dig kära far

Ung och stursk i sinnet, inga drömmar sköts i sank

Jag matats har med minnen, fast utsvulten och pank

Men när vildheten i hjärtat, med ålder viker bort

Och tankar om ett äventyr är att minnas år som gått

Ja då kallar mig den jord, där i norr den sköna Nord

och det tär i min kropp och själ att jag ej är där

och för mitt inre öga ser jag skogens stammar höga

vid den plats som för mig kan kallas hem

Men nu kallar mig den jord, där i norr den sköna Nord

och det tär i min kropp och själ att jag ej är där

och för mitt inre öga ser jag skogens stammar höga

vid den plats som för mig kan kallas hem — mitt hem

J'ai navigué à travers la mer, assez tôt pendant vingt ans,

appris comment les jours sombres vont et viennent,

tous les océans ont été un lit pour moi

et en tempête sur les eaux sauvages, je n'ai jamais eu peur

Mais maintenant la terre m'appelle

Là dans le nord le beau Nord

Et ça consume mon corps et mon âme,

Que je ne suis pas là

Et à mon œil intérieur,

Je vois haut les troncs de la forêt

À l'endroit qui pour moi peut être appelé chez moi

La lettre de mon fils est venue comme le vent du nord

Un rêve pour suivre papa, suivre les traces de son père

Puis je passe lentement ma main dans mes cheveux gris

et d'une joue plissée en silence, j'essuie une larme

Oui, maintenant cette terre, au nord, m'appelle le beau Nord

Et ça consume mon corps et mon âme que je ne sois pas là

et à mon œil intérieur je vois les troncs de la forêt haut

à l'endroit qui pour moi peut être appelé chez moi

Les ailes puissantes du désir me ramènent à la maison

Ne quittera plus jamais un parent et un ami

En Suède tu es toujours là

Je me souviens de toi cher père

Jeune et têtu d'esprit, aucun rêve n'a été abattu

J'ai été nourri de souvenirs, mais affamé et fauché

Mais quand la sauvagerie du cœur, avec l'âge, recule

Et les pensées d'une aventure sont pour se souvenir des années passées

Oui, alors cette terre m'appelle, là-bas au nord le beau Nord

Et ça consume mon corps et mon âme que je ne sois pas là

et à mon œil intérieur je vois les troncs de la forêt haut

à l'endroit qui pour moi peut être appelé chez moi

Mais maintenant la terre, là-bas dans le nord, m'appelle le beau Nord

Et ça consume mon corps et mon âme que je ne sois pas là

et à mon œil intérieur je vois les troncs de la forêt haut

à l'endroit qui pour moi peut être appelé chez moi - ma maison