Ballad om vintern - Veronica Maggio

Jag minns allt som vackert och färggrant

Jag minns hur vi brukade le

Men löven föll ner, elementen slogs på

Himlen blev färglös, oföränderligt grå

Jag har aldrig haft någon kul vinter

Sen jag var tolv, tretton år

Men man kan ju förstå, hur det blir så

När vår himmel är färglös, oföränderligt grå

Visst finns det stunder som skiner

Ibland kan det kännas okej

Men det blir i bästa fall, som på super 8-band

Där himlen är färglös, oföränderligt grå

Oföränderligt grå

Je me souviens de tout aussi beau et coloré

Je me souviens comment nous avions l'habitude de sourire

Mais les feuilles sont tombées, les éléments se sont allumés

Le ciel est devenu incolore, gris immuable

Je n'ai jamais passé un hiver amusant

Depuis que j'ai douze, treize ans

Mais tu peux comprendre comment ce sera comme ça

Quand notre ciel est incolore, gris immuable

Bien sûr, il y a des moments qui brillent

Parfois, ça peut aller bien

Mais ce sera au mieux, comme sur les bandes super 8

Où le ciel est incolore, gris immuable

Gris immuable