Suzanne (Suzanne) - Anni-Frid Lyngstad

Suzanne tar dej med hem till sej nära floden

Du kan höra båtar ljuda sent på natten bredvid henne

När du vet att hon är tokig är det därför du är där

Och hon bjuder te och frukter komna ända ifrån Kina

Och just när du ska säga: Jag har ingen kärlek till dej

Får hon in dej på sin våglängd och hon låter floden svara

Att du alltid älskat henne

Och visst vill du gå med henne, när du följer är allt väl

Och hon vet att det är sanning

Att du har snuddat hennes kropp med din själ

Jesus var en sjöman den gång han gick på vattnet

Och hans ögon sökte länge från ett ödsligt torn av trä

Och när han visste säkert bara drunknade hans kunskap

Sa han: alla ska bli sjömän tills dess havet ger dom frihet

Men själv så var han bruten långt innan himlen syntes

Försakad, nästan mänsklig, han sjönk inför din visdom

Som en sten…

Och visst vill du följa honom, när du följer är allt väl

Och kanhända är det sanning

Att han har snuddat vid din kropp med sin själ

Nu tar Suzanne din hand och hon leder dej till floden

Hon är klädd i lump och fjädrar som nån annan burit förut

Solen flödar lugnt som honung ner på din och flodens drottning

Och hon visar för ditt öga där bland sopor och bland blommor

Finns det hjältar mitt bland sjögräs, det finns barn i någons morgon

Som är svaga för nåns kärlek, där finns svagheten för evigt

Och Suzanne håller spegeln

Och visst vill du gå med henne, när ni följs åt är allt väl

Och du vet att det är sanning

Att hon har snuddat vid din kropp med sin själ

Suzanne vous ramène près de la rivière

Vous pouvez entendre des bateaux résonner tard dans la nuit à côté d'elle

Quand tu sais qu'elle est folle, c'est pourquoi tu es là

Et elle propose du thé et des fruits de toute la Chine

Et juste au moment où tu t'apprêtes à dire : je n'ai pas d'amour pour toi

Elle vous met sur sa longueur d'onde et elle laisse la rivière répondre

Que tu l'as toujours aimée

Et bien sûr tu veux partir avec elle, quand tu la suis, tout va bien

Et elle sait que c'est vrai

Que tu as touché son corps avec ton âme

Jésus était marin quand il est allé sur l'eau

Et ses yeux cherchèrent longtemps depuis une tour de bois désolée

Et quand il a su avec certitude, sa connaissance s'est juste noyée

Il a dit : tous deviendront marins jusqu'à ce que la mer leur donne la liberté

Mais lui-même a été brisé bien avant que le ciel n'apparaisse

Abandonné, presque humain, il a coulé devant ta sagesse

Comme une pierre…

Et bien sûr tu veux le suivre, quand tu le suis tout va bien

Et c'est peut-être vrai

Qu'il a touché ton corps avec son âme

Maintenant Suzanne te prend par la main et elle te conduit à la rivière

Elle est vêtue de chiffons et de plumes que quelqu'un d'autre a portés auparavant

Le soleil coule calmement comme du miel sur toi et la reine de la rivière

Et elle montre à tes yeux là-bas parmi les ordures et parmi les fleurs

Y a-t-il des héros au milieu des herbiers, y a-t-il des enfants le matin de quelqu'un

Qui sont faibles pour l'amour de quelqu'un, il y a la faiblesse pour toujours

Et Suzanne tient le miroir

Et bien sûr tu veux y aller avec elle, quand on se suit tout va bien

Et tu sais que c'est vrai

Qu'elle a touché ton corps avec son âme