Du måste finnas - Helen Sjöholm, Malmö Musikteaters kör & ork

Du fördrev mig, gud.

Från mitt hemland slets jag bort

Här är jag en flykting och en främling och det ödet finner jag mig i

Men du tog mitt barn och du tar mig från min man

Jag kan inte längre se en mening.

Vad är det du vill, vad ska jag tro?

Tanken är svindlande, framför mig gapar en avgrund

Hela mitt väsen gör uppror och vill säga nej

Frågan är väckt och nu darrar min själ inför svaret

Att du inte finns till, fast jag trodde på dig

Vem skulle hjälpa mig uthärda livet härute?

Vem skulle ge mig den kraften som jag måste få?

Vem skulle trösta mig?

Jag är så liten på jorden

Om du inte fanns till, ja, vad gjorde jag då?

Nej, du måste finnas, du måste!

Jag lever mitt liv genom dig

Utan dig är jag en spillra på ett mörkt och stormigt hav

Du måste finnas, du måste!

Hur kan du då överge mig?

Jag vore ingenstans, jag vore ingenting om du inte fanns

Aldrig förut har jag haft dig i tal eller tanke

Det lilla ordet som skrämmer och plågar mig så

Ordet är om, om jag bett alla böner förgäves

Om du inte finns till vad ska jag göra då?

Vem skulle känna min ånger och sedan förlåta?

Friden i själen, ja, vem skulle skänka mig den?

Vem skulle så ta emot mig till slut efter döden?

Om du inte fanns till, vem tog hand om mig sen?

Nej, du måste finnas, du måste, jag lever mitt liv genom dig

Utan dig är jag en spillra på ett mörkt och stormigt hav

Du måste finnas, du måste!

Hur kan du då överge mig?

Jag vore ingenstans, jag vore ingenting om du inte fanns

Nej, du måste finnas, du måste!

Hur kan du då överge mig?

Jag vore ingenstans, jag vore ingenting om du inte fanns

Tu m'as chassé, mon Dieu.

J'ai été arraché à ma patrie

Ici, je suis un réfugié et un étranger et je me retrouve dans ce destin

Mais tu as pris mon enfant et tu m'as pris à mon mari

Je ne vois plus une phrase.

Que veux-tu, que dois-je croire ?

La pensée est vertigineuse, devant moi un abîme s'ouvre

Tout mon être se rebelle et veut dire non

La question est posée et maintenant mon âme tremble à la réponse

Que tu n'existes pas, même si je croyais en toi

Qui m'aiderait à endurer la vie ici ?

Qui me donnerait le pouvoir dont j'ai besoin ?

Qui me consolerait ?

je suis si petit sur terre

Si vous n'existiez pas, eh bien, qu'est-ce que j'ai fait alors?

Non, vous devez exister, vous devez !

Je vis ma vie à travers toi

Sans toi, je suis une épave sur une mer sombre et orageuse

Vous devez exister, vous devez !

Comment peux-tu alors m'abandonner ?

Je ne serais nulle part, je ne serais rien si tu n'existais pas

Jamais auparavant je ne t'ai eu en parole ou en pensée

Le petit mot qui me fait tellement peur et me tourmente

Le mot est sur, si je priais toutes les prières en vain

Si vous n'existez pas, que dois-je faire alors ?

Qui ressentirait mes remords et me pardonnerait ensuite ?

La tranquillité d'esprit, oui, qui me la donnerait ?

Qui me recevrait à la fin après la mort ?

Si tu n'existais pas, qui s'occuperait de moi alors ?

Non, tu dois exister, tu dois, je vis ma vie à travers toi

Sans toi, je suis une épave sur une mer sombre et orageuse

Vous devez exister, vous devez !

Comment peux-tu alors m'abandonner ?

Je ne serais nulle part, je ne serais rien si tu n'existais pas

Non, vous devez exister, vous devez !

Comment peux-tu alors m'abandonner ?

Je ne serais nulle part, je ne serais rien si tu n'existais pas