Duvemåla Hage - Helen Sjöholm

Sedan han lämnat Korpamoen

Tar han stigen mot Bökevara

Bidalites vägskäl ser han snart

En halv fjärdings väg är det bara

Skälljud från korna hör han svagt

Ifrån Åskålens näs och uddar

Hölassen där i träd och snår

Brukar kvarlämna strån och suddar

Över grind och stätta

Har han svingat sig, nu är han nära

Fötterna är lätta

För han vandrar vägen till sin kära

Åkerby har han bakom sig

Där ska dansas på lördagsnatten

När han passerat Åleberg

Ser han Kråkesjöns dunkla vatten

På Krysseboda sommaräng

Ser han liljekonvalj utslagen

Björkskogen där bär nya löv

Där är ljust in på sena dagen

Över grind och stätta

Har han svingat sig, nu är han nära

Fötterna är lätta

För han vandrar vägen till sin kära

Snart är han vid Sju Bönders grind

Jag kan skymta hans vita krage

Snart med hans axel mot min kind

Går jag i Duvemåla hage

Depuis qu'il a quitté Korpamoen

Il prend le chemin vers Bökevara

Il verra bientôt le carrefour de Bidalite

C'est seulement la moitié du chemin

Les aboiements des vaches qu'il entend faiblement

Depuis le promontoire et les promontoires d'Åskålen

Le grenier à foin là dans les arbres et les fourrés

Laisse généralement des pailles et des flous

Par-dessus la porte et la porte

A-t-il balancé, maintenant il est proche

Les pieds sont légers

Parce qu'il marche sur le chemin de sa bien-aimée

Il a Åkerby derrière lui

Il y aura de la danse le samedi soir

Quand il passa Åleberg

Il voit les eaux sombres du lac Kråkesjön

Au pré d'été de Krysseboda

Il voit le muguet assommé

La forêt de bouleaux porte de nouvelles feuilles

Il fait clair en fin de journée

Par-dessus la porte et la porte

A-t-il balancé, maintenant il est proche

Les pieds sont légers

Parce qu'il marche sur le chemin de sa bien-aimée

Bientôt, il est à la porte des sept fermiers

Je peux entrevoir son col blanc

Bientôt avec son épaule contre ma joue

Je vais au pâturage Duvemåla