Du är också dum - Hets, Markus Krunegård, Christoffer Roth

Båten lämnade hamnen, jag höll dig hårt i handen

Vi visste båda två att nästa båt som går är jag på

Och du står kvar

Båten lämna hamnen jag höll dig hårt i handen

Som du hade skrivit några timmar tidigare

«Lova nu att inte höra av dig sen, din vän»

Det var strålande väder och strålande sol

Du hade färgglada kläder och matchande skor

Men varför känns det som att vi börja lämna varann

Redan första gången vi träffa varann

Finns det ingenting kvar av det fina som var

Finns det ingenting kvar av det som faktiskt var bra

Tåget lämna perrongen för sista gången

Fick jag se dig le, fick jag en kyss

Ett tyst hejdå

Försökte hålla kontakten men i takt med att det gick, tiden gick

När man äntligen har träffat rätt och allting känns rätt

Då blir det omöjligt på nått sätt

Det var strålande väder och vinter och sol

Du hade svarta kläder och svarta skor

Det blev aldrig sagt men det var så stort

Det finns ingenting som jag inte skulle ha gjort

För att få bli din, för att få va med dig

Men det var liksom aldrig upp till mig

Jag kanske är dum, men innan du dör

Kommer du också fatta att du också är dum

Innan du dör kommer du också fatta

Innan du dör kommer du att förstå

Innan du dör kommer du också fatta

Innan du dör kommer du att förstå

Innan du dör kommer du också fatta

Innan du dör kommer du att förstå

Innan du dör kommer du också fatta

Innan du dör kommer du att förstå

Innan du dör kommer du också fatta

Innan du dör kommer du att förstå

Innan du dör kommer du också fatta

Innan du dör kommer du att förstå

Innan du dör kommer du också fatta

Innan du dör kommer du att förstå

Innan du dör kommer du också fatta

Innan du dör kommer du att förstå

Le bateau a quitté le port, je t'ai serré la main

Nous savions tous les deux que le prochain bateau qui ira c'est moi

Et tu restes

Le bateau quittant le port je te serrais fort dans la main

Comme vous l'aviez écrit quelques heures plus tôt

"Promettez maintenant de ne plus avoir de vos nouvelles plus tard, votre ami"

C'était un temps magnifique et un soleil glorieux

Tu portais des vêtements colorés et des chaussures assorties

Mais pourquoi avons-nous l'impression que nous commençons à nous quitter

Déjà la première fois que nous nous rencontrons

Il ne reste rien de l'amende qui a été

Il ne reste plus rien de ce qui était réellement bon

Le train quitte le quai pour la dernière fois

Je dois te voir sourire, j'ai reçu un baiser

Un au revoir silencieux

J'ai essayé de rester en contact mais au fur et à mesure, le temps a passé

Quand tu t'es enfin bien rencontré et que tout va bien

Ensuite, il devient impossible d'une certaine manière

C'était un temps magnifique et l'hiver et le soleil

Tu portais des vêtements noirs et des chaussures noires

Ça n'a jamais été dit mais c'était tellement gros

Il n'y a rien que je n'aurais pas pu faire

Être à toi, être avec toi

Mais c'était comme jamais à moi

Je suis peut-être stupide, mais avant de mourir

Réaliseras-tu aussi que tu es aussi stupide

Avant de mourir, vous comprendrez aussi

Avant de mourir, tu comprendras

Avant de mourir, vous comprendrez aussi

Avant de mourir, tu comprendras

Avant de mourir, vous comprendrez aussi

Avant de mourir, tu comprendras

Avant de mourir, vous comprendrez aussi

Avant de mourir, tu comprendras

Avant de mourir, vous comprendrez aussi

Avant de mourir, tu comprendras

Avant de mourir, vous comprendrez aussi

Avant de mourir, tu comprendras

Avant de mourir, vous comprendrez aussi

Avant de mourir, tu comprendras

Avant de mourir, vous comprendrez aussi

Avant de mourir, tu comprendras