Munspelsdåren - Markus Krunegård

Fullmånen stör sömnen

Ligger vaken och jag stirrar på den

I ljuset syns luften

Som rök när jag andas ut den

Upp, upp, upp, upp, upp, upp, upp

Kom ta mig högre än husen

Högre än månen, högre solen

Och munspelsdåren

Kölden biter tjocka kinder

Det är kallt och stilla i alla fönster

Kölden vässar mina sinnen

Rädd för mörker, våld och minnen

Ingenting försvinner, allt finns kvar

Vad ska jag ta för att glömma, va?

Va?

Va?

Va?

Kom ta mig högre än husen

Högre än månen, högre solen

Och munspelsdåren

En gång kom nån in för nära

Vi var unga, dumma och för kära

Aldrig mer ska nån få se

Aldrig mer, aldrig mer, aldrig nånsin mer

Allt jag ser är vida vitt

Bländas av den snö som fallit

Vi föll hårt, hårdare

Ändå tänker jag på dig ibland då och då

Snärjer jag in mig och undrar att kanske ändå

Om vi försökte men då kommer den verkligheten

Påminner en och rycker tillbaks en

Högre än månen, högre än munspelsdåren

Högre än månen, högre än husen

Högre än husen, högre än månen

Högre än solen och munspelsdåren

Högre än husen

Högre än månen, högre solen

Och munspelsdåren

La pleine lune perturbe le sommeil

Allongé éveillé et je le regarde

L'air est visible dans la lumière

Comme de la fumée quand je l'expire

Haut, haut, haut, haut, haut, haut, haut

Viens m'emmener plus haut que les maisons

Plus haut que la lune, plus haut le soleil

Et le fou de l'harmonica

Le froid mord les joues épaisses

Il fait froid et calme à toutes les fenêtres

Le froid aiguise mes sens

Peur des ténèbres, de la violence et des souvenirs

Rien ne disparaît, tout reste

Que dois-je prendre pour oublier, hein ?

Virginie?

Virginie?

Virginie?

Viens m'emmener plus haut que les maisons

Plus haut que la lune, plus haut le soleil

Et le fou de l'harmonica

Une fois quelqu'un est venu trop près

Nous étions jeunes, stupides et trop chers

Jamais plus personne ne pourra voir

Plus jamais, plus jamais, plus jamais

Tout ce que je vois est blanc

Ébloui par la neige qui est tombée

Nous sommes tombés dur, plus dur

Pourtant, je pense à toi parfois de temps en temps

Je m'accroche et me demande que peut-être de toute façon

Si nous avons essayé mais vient ensuite la réalité

Rappelle un et tire un dos

Plus haut que la lune, plus haut que l'harmonica

Plus haut que la lune, plus haut que les maisons

Plus haut que les maisons, plus haut que la lune

Plus haut que le soleil et l'harmonica

Plus haut que les maisons

Plus haut que la lune, plus haut le soleil

Et le fou de l'harmonica