Ängladamm - Oskar Linnros

Mm, min pappa släppte alltid av mig långt från mammas port

Gick den sista biten ensam och släpa den där väskan

Tror den hamnade på vinden som det alltid blir med minnen

När man flyttar till en etta utan vind och den försvinner

Och man träffar på den rätta, börjar dela väska

När man ska nånstans på helgen, typ som en förälder

När man hoppats på en tvåa, hoppas på att kunna sova

Bakom samma rygg för evigt som den gode guden lovat

Det är okej, det är okej

Och när man får den där tvåan och det bästa har hänt

Hittar hon den där väskan igen, det är den

Kanske ingen annan ber för dig?

Kanske allting är ängladamm?

Och bara döda stjärnor leder dig nu

Men även när det känns som du sprängs

Ta det lugnt, det är bara ängladamm

För du vet, det kommer bli okej

Och ni får den där tvåan, men då bråkar ni jämt

Och får splitta alla grejer, det sista som hon säger är

«Jag älskar dig men och låt mig tala till punkt

Jag kan inte älska nån som inte ens kan älska sig själv»

Och hon har rätt, så du får packa den där väskan igen

Flytta hem till nån förälder, det hinner bli december

Och du minns det för det snöa när ni träffas uppe vi Södra

Bakom kiosken där ni brukade stå och hångla eller röka

Det är okej, det är okej

Så du ger henne en kram och hon ger en tillbaks

Och säger, «Här, lägg din hand, här, känn på ditt barn»

Kanske ingen annan ber för dig?

Kanske allting är ängladamm?

Och bara döda stjärnor leder dig nu

När det känns (När det känns) som du sprängs (Som du sprängs)

Ta det lugnt, det är bara ängladamm

För du vet, det kommer bli okej

(Vad väntar vi på?)

(Vad väntar vi på?)

Min pappa släppte alltid av mig långt från mammas port

Gick den sista biten ensam, jag älskar den där känslan

Det räcker, jag kan inte förklara det mer än så

Mm, mon père m'a toujours déposé loin de la porte de ma mère

Je suis allé le dernier morceau seul et j'ai traîné ce sac

Je pense que ça s'est terminé dans le vent comme c'est toujours le cas avec des souvenirs

Quand tu déménages dans un studio sans vent et que ça disparait

Et vous rencontrez le bon, commencez à partager un sac

Quand tu vas quelque part le week-end, un peu comme un parent

En espérant une seconde, en espérant pouvoir dormir

Derrière le même dos pour toujours que le bon dieu a promis

C'est bon, c'est bon

Et quand tu as cette seconde et que le meilleur est arrivé

Si elle retrouve ce sac, c'est tout

Peut-être que personne d'autre ne prie pour vous ?

Peut-être que tout est poussière d'ange ?

Et seules les étoiles mortes te conduisent maintenant

Mais même quand tu as l'impression d'être explosé

Allez-y doucement, c'est juste de la poussière d'ange

Parce que tu sais, ça ira

Et tu as cette seconde, mais ensuite tu te bats tout le temps

Et arriver à partager tous les trucs, la dernière chose qu'elle dit est

"Je t'aime mais et laisse-moi parler au point

Je ne peux pas aimer quelqu'un qui ne peut même pas s'aimer lui-même »

Et elle a raison, alors tu dois refaire ce sac

Déménager chez un parent, ce sera décembre

Et tu t'en souviens pour la neige quand tu te retrouves à Södra

Derrière le kiosque où tu avais l'habitude de te tenir et d'embrasser ou de fumer

C'est bon, c'est bon

Alors tu lui fais un câlin et elle en rend un

Et dit: "Ici, mets ta main, ici, touche ton enfant"

Peut-être que personne d'autre ne prie pour vous ?

Peut-être que tout est poussière d'ange ?

Et seules les étoiles mortes te conduisent maintenant

Quand il sent (Quand il sent) que tu as explosé (Comme tu as explosé)

Allez-y doucement, c'est juste de la poussière d'ange

Parce que tu sais, ça ira

(Qu'est-ce qu'on attend?)

(Qu'est-ce qu'on attend?)

Mon père m'a toujours déposé loin de la porte de ma mère

Je suis allé le dernier peu seul, j'aime ce sentiment

Ça suffit, je ne peux pas l'expliquer plus que ça