Nebula - Skogen

Månens kyla skänker sin lyster

Över skog och berg

Stämningen är kall och dyster

Hypnotisk är dess färg

Den djupa skogen, vid och bred

Av månskenet besatt

Sträcker sig mil i led

Nu stundar ulvens natt

Dimhöljt, dunkelt, mörkt och kallt

In i skogens kärna

Här flockas vargar tusenfalt

Under en lysande stjärna

Ständig jakt på människoblod

En hunger väcks till liv

Vargakäftens vredesmod

Förgörande destruktivt

Blodulvens tid, ett vredgat gap

I den svarta dimman

Människors enfaldiga dårskap

En rädsla att förnimma

Ultra silvam

Nebula

Ultra silvam

Nebula

Le froid de la lune donne son éclat

Au-dessus de la forêt et des montagnes

L'atmosphère est froide et sombre

Hypnotique est sa couleur

La forêt profonde, large et large

Obsédé par le clair de lune

Prolonge les miles d'affilée

Maintenant la nuit du loup approche

Couvert de brouillard, sombre, sombre et froid

Au cœur de la forêt

Ici les loups affluent mille fois

Sous une étoile brillante

Recherche constante de sang humain

Une faim est ramenée à la vie

La colère de Vargakäften

Destructeur destructeur

Temps de loup de sang, un écart tordu

Dans le brouillard noir

La bêtise stupide des gens

Une peur à ressentir

Ultra Silvame

Nébuleuse

Ultra Silvame

Nébuleuse