Voici les paroles de la chanson : Tusenåriga stråk , artiste : Vintersorg Avec traduction
Texte original avec traduction
Vintersorg
På tiällhedens myrplatå står färgspänsten all
Längs urgamla landmärken våta
Betagen av växtrikets förföriska kall
Dess prunkande och skrimrande gåta
Jag reser i regnskuggans dävna rike
På höglandsslättens allvarsgrönskande dunkel
Med känslan;
som markernas jämnlike
En värdväxt för orkidé och isranunkel
Jämmerdal i ljus undanskymd
Längs tusenåriga stråk
En vid horisont med oändlig rymd
Spridda tecken från samma epok
Mager jordmån märkt av köld
Längs tusenåriga stråk
Under höstfrostens glittriga sköld
Allt ur samma röst, allt ur samma språk
I dalgången dras jag mot vattenbryn
Där den flyktiga morgondimman tågar
Den kommo från djupet, den kommo ifrån skyn
Och frammanar alla syner som av storslagenhet lågar
Stiglös utpost för denna vandringsgesällen
Medan dvärgbjörksnåren hätar sitt spröda skuggvalvla däröver
Lågalpina videbälten ger mig ro och viloställen
Rötter inrunder ger mig den huldhet jag behöver
Jämmerdal i ljus undanskymd
Längs tusenåriga stråk
En vid horisont med oändlig rymd
Spridda tecken från samma epok
Mager jordmån märkt av köld
Längs tusenåriga stråk
Under höstfrostens glittriga sköld
Allt ur samma röst, allt ur samma språk
Öppen för skridande villfarelse på mo och mad
Bergklyftan siras av solens ljusa lyfting
Lockad av alstringsrika rännilars sorlande serenad
Som stiger ur fjällsjöns djupa syftning
Sur le plateau tourbeux de tiällheden, l'élasticité des couleurs est tout
Le long de monuments anciens mouillés
Conquis par le froid séduisant du règne végétal
Son mystère flamboyant et chatoyant
Je voyage dans le royaume terne de l'ombre de la pluie
Sur l'obscurité verdissante d'altitude des hautes terres
Avec le sentiment;
comme l'égal des terres
Une plante hôte pour l'orchidée et le beignet glacé
Jämmerdal dans la lumière obscurcie
Sur les chemins millénaires
Un large horizon avec un espace infini
Personnages dispersés de la même époque
Sol maigre marqué par le froid
Sur les chemins millénaires
Sous le bouclier scintillant du givre d'automne
Tout de la même voix, tout de la même langue
Dans la vallée je suis attiré vers le bord de l'eau
Où la brume fugace du matin s'entraîne
C'est venu des profondeurs, c'est venu du ciel
Et évoque toutes les visions qui mentent de grandeur
Avant-poste sans chemin pour ce compagnon de randonnée
Tandis que les bosquets de bouleaux nains chauffent leur voûte cassante sur eux
Les ceintures en osier alpin bas me donnent la paix et le repos
L'arrondi des racines me donne la chasteté dont j'ai besoin
Jämmerdal dans la lumière obscurcie
Sur les chemins millénaires
Un large horizon avec un espace infini
Personnages dispersés de la même époque
Sol maigre marqué par le froid
Sur les chemins millénaires
Sous le bouclier scintillant du givre d'automne
Tout de la même voix, tout de la même langue
Ouvert à l'illusion flagrante sur mo et mad
La gorge est ornée par la lumière du soleil qui se lève
Attiré par la sérénade bourdonnante des branchies riches
Qui s'élève du but profond du lac de montagne
Chansons en différentes langues
Traductions de haute qualité dans toutes les langues
Trouvez les textes dont vous avez besoin en quelques secondes