Koppången - Helen Sjöholm

Här är stillhet och tystnad

Nu när marken färgats vit

Från den trygga, gamla kyrkan

Klingar sången ända hit

Jag har stannat vid vägen

För att vila mig ett tag

Och blev fångad i det gränsland

Som förenar natt och dag

Och ett sken ifrån ljusen

Bakom fönstrets välvda ram

Har förenat dom själar

Som finns med oss här i tiden

Och jag vet att dom som har lämnat oss

Har förstått att vi är

Liksom fladdrande lågor

Så länge vi är här

Och där bland gnistrande stjärnor

Som förbleknar en och en

Kommer livet väldigt nära

Som en skymt av sanningen

Vi är fångar i tiden

Som ett avtryck av en hand

På ett frostigt gammalt fönster

Som fått nåd av tidens tand

En sekund är jag evig

Och sen vet jag inget mer

Bara ett, att jag lever lika fullt som någon annan

Jag är här och mitt på en frusen väg

Finns det värme ändå

Fastän snön börjar falla

Och himmelen blir grå

Och ett sken ifrån ljusen

Bakom fönstrets välvda ram

Har förenat dom själar

Som finns med oss här i tiden

Och jag vet att dom som har lämnat oss

Har förstått att vi är

Liksom fladdrande lågor

Så länge vi är här

Voici le silence et le silence

Maintenant que le sol est coloré en blanc

Du coffre-fort, vieille église

La chanson sonne tout le chemin ici

je me suis arrêté sur la route

Pour me reposer un moment

Et a été pris dans cette frontière

Qui unit la nuit et le jour

Et une lueur des bougies

Derrière le cadre voûté de la fenêtre

A uni les âmes

Qui est avec nous ici dans le temps

Et je connais ceux qui nous ont quittés

ont compris que nous sommes

Comme des flammes flottantes

Tant que nous sommes ici

Et là parmi les étoiles scintillantes

Qui s'estompe un à un

La vie est très proche

Comme un aperçu de la vérité

Nous sommes prisonniers du temps

Comme l'empreinte d'une main

Sur une vieille fenêtre givrée

Qui a reçu la grâce des ravages du temps

Une seconde je suis éternel

Et puis je ne sais plus rien

Juste un, que je vis aussi plein que n'importe qui d'autre

Je suis ici et au milieu d'une route gelée

Y a-t-il de la chaleur de toute façon

Bien que la neige commence à tomber

Et le ciel devient gris

Et une lueur des bougies

Derrière le cadre voûté de la fenêtre

A uni les âmes

Qui est avec nous ici dans le temps

Et je connais ceux qui nous ont quittés

ont compris que nous sommes

Comme des flammes flottantes

Tant que nous sommes ici