Död och himmel - Lars Winnerbäck

Jag hörde från din vän

Att du lämna oss igår

Bland fotbollen, kalendrarna och snön

Att du aldrig sa adjö

Men vi hörde dig ändå

Du har väl alltid släpat runt din sista sömn

Och stan blev tyst och underlig

Den kommer säkert bli sig lik

Men det är som att den saknar lite ström

Jag ser en kö vid Marie Laveau

Och det är glest på Röde Orm

Och lindarna ser bara ut som gamla träd

Och jag följer taxametern

Och jag ser en horisont

Och en tunnel och ett ljus och allt det där

Det är så mycket som har hänt här

Vänner, fester, kärlek, barn

Vi söker och vi rymmer och vi längtar

Och vad man än ska tro om död och himmel

Du är nånstans, du är nånstans

Folk går på och kliver av

På gröna linjen söder ut

En trött och långsam vardagsandedräkt

Och det blir fredagskväll igen

En vanlig radhustacokväll

Nån blir glad av sånt och nån blir knäckt

Jag står och ser vad du blir utan

Det är så tydligt det är så skört

Och det dånar som ett hav där under bron

Och jag minns den kvällen

När vi satt på lokal

Och du skrattade och grät på samma gång

Och du skulle bli farsa

Och du höll ett tal

Du sa jag kan inte, jag kan verkligen inte sånt

Annonser och blomsterbud

Och cirka plus minus noll

Och fasaden som har spelat ut sin roll

Och vad man än ska tro om död och himmel…

Jag hörde från min vän

Att du lämna oss igår

Bland tidtabeller och tunnelbanetåg

Att du aldrig sa adjö

Men vi hörde dig ändå

Vi var många här som kände och som såg

J'ai entendu parler de votre ami

Que tu nous a quitté hier

Entre le foot, les calendriers et la neige

Que tu n'as jamais dit au revoir

Mais on t'a quand même entendu

Vous avez probablement toujours traîné autour de votre dernier sommeil

Et la ville est devenue calme et étrange

Ce sera sûrement pareil

Mais c'est comme s'il manquait de puissance

Je vois une file d'attente chez Marie Laveau

Et c'est clairsemé sur Röde Orm

Et les tilleuls ressemblent à de vieux arbres

Et je suis le taximètre

Et je vois un horizon

Et un tunnel et une lumière et tout ça

Il s'est passé tellement de choses ici

Amis, fêtes, amour, enfants

Nous cherchons et nous nous échappons et nous désirons

Et quoi que tu penses de la mort et du paradis

Tu es quelque part, tu es quelque part

Les gens montent et descendent

Sur la ligne verte au sud

Une respiration quotidienne fatiguée et lente

Et ce sera encore vendredi soir

Une soirée taco ordinaire dans une maison de ville

Quelqu'un s'en réjouit et quelqu'un se fait craquer

Je me tiens et vois ce que tu deviens sans

C'est si clair c'est si fragile

Et ça tonne comme une mer sous le pont

Et je me souviens de cette nuit

Quand nous nous sommes assis sur les lieux

Et tu as ri et pleuré en même temps

Et tu serais père

Et tu as prononcé un discours

Tu as dit que je ne peux pas, je ne peux vraiment pas faire ça

Annonces et offres de fleurs

Et environ plus ou moins zéro

Et la façade qui a joué son rôle

Et quoi que vous pensiez de la mort et du paradis…

J'ai entendu parler de mon ami

Que tu nous a quitté hier

Parmi les horaires et les rames de métro

Que tu n'as jamais dit au revoir

Mais on t'a quand même entendu

Beaucoup d'entre nous ici savaient et ont vu