Ett sällsynt exemplar - Lars Winnerbäck

När natten är här ska jag lämna allt tillbaks

Vinet & skulden jag har

Du visste nog att jag hade mina skäl

Ett sätt att ge, ett sätt att ta

När mörkrets sista trummor dånar ut

Överger & lämnar mig kvar

Jag blundar i en frusen tyst minut

Ett mycket sällsynt exemplar

Ljus — stanna kvar

Kom & var min vän

Ljusna mig igen, igen, igen

Du sätter all din tilltro till en dröm

Till sångerna som tar ens liv till slut

Din skönhet inspirerar till en lögn

När mörkrets sista trummor dånar ut

& varför stod du annars här?

Du kunde valt den andra vägen

Du läser mig kapitel för kapitel

Jag är mindre stolt nu, mer förlägen

Ljus — stanna

Kom & var min vän för en sekund

När kvällens första frusna stjärnor vaknar

Bli mitt sista halmstrå för en stund

Vi som har allt, vi som saknar

Jag skänker dig den sista lögn jag har

Jag offrar & betalar vad som krävs

När natten är här ska jag lämna allt tillbaks

Resterna jag frossat i förgäves

Quand la nuit sera là, je laisserai tout en arrière

Le vin et la dette que j'ai

Tu savais probablement que j'avais mes raisons

Une façon de donner, une façon de prendre

Quand les derniers tambours des ténèbres tonnent

Abandonne et me quitte

Je ferme les yeux dans une minute de silence figée

Un spécimen très rare

Léger - reste en place

Viens et sois mon ami

Éclaire-moi encore, encore, encore

Tu mets toute ta confiance dans un rêve

Aux chansons qui te prennent la vie à la fin

Ta beauté inspire un mensonge

Quand les derniers tambours des ténèbres tonnent

& pourquoi d'autre étiez-vous debout ici?

Tu aurais pu choisir l'autre chemin

Tu me lis chapitre par chapitre

Je suis moins fier maintenant, plus gêné

Lumière - arrêt

Viens et sois mon ami pendant une seconde

Quand les premières étoiles gelées du soir se réveillent

Sois ma goutte d'eau pendant un moment

Nous qui avons tout, nous qui manquons

Je te donne le dernier mensonge que j'ai

Je sacrifie et paie ce qui est nécessaire

Quand la nuit sera là, je laisserai tout en arrière

Les restes dont je me délectais en vain