Ett slags liv - Lars Winnerbäck

Jag har aldrig drömt om diamanter

Jag har aldrig drömt om guld

Jag har drömt för att få vila en stund

Från ärenden och skuld

Från en kall och blåsig vinter

Från ett inarbetat mönster

Jag är ingenstans på väg här

Men det lyser i ditt fönster

På varsin sida samma säng

På varsin sida jorden

Här rullar bilder från en undergångsfilm

Och jag har svårt att finna orden

Ser du stenarna som rullar här

Det blir aldrig mer som förr

Det här är sista gången jag

Vänder om och ringer på din dörr

För tradarna som ger sig ut på vägarna

Eller båtarna som lämnar sin hamn

Jag kommer aldrig sluta höra

Hur dom ropar mitt namn

Ta vind, ge dig av, här finns en famn

Och ett slags liv

Hör du sångerna och ropen

Det är ungarna på gården

Dom säger att allvaret är över

För den här gången

Det var en hare där i snåren

Häll upp mer av det röda

Och säg att du vill ha mig

Jag är lite rädd

Att andra män ska komma hit och ta dig

Och jag är rädd att du mår bra nu

Att allt det onda har gått över

Jag är rädd att jag står kvar på samma punkt

Utan nåt som jag behöver

Gav jag upp det allra dyraste

Lite grann får man försaka

Jag var bara rädd att

Himlen skulle hämta mig tillbaka

Medan tradarna ger sig ut på vägarna

Eller båtarna lämnar sin hamn

Jag kommer aldrig sluta höra

Hur dom ropar mitt namn

Ta vind, ge dig av, här finns en famn

Och ett slags liv

Je n'ai jamais rêvé de diamants

Je n'ai jamais rêvé d'or

Je rêvais de me reposer depuis un moment

Des cas et de la dette

D'un hiver froid et venteux

À partir d'un modèle établi

Je ne vais nulle part ici

Mais ça brille dans ta fenêtre

De chaque côté le même lit

De chaque côté de la terre

Voici des images d'un film apocalyptique

Et j'ai du mal à trouver les mots

Vois-tu les pierres rouler ici

Ce ne sera plus jamais pareil

C'est la dernière fois que je suis

Se retourne et sonne à ta porte

Pour les commerçants qui partent sur les routes

Ou les bateaux quittant leur port

Je n'arrêterai jamais d'entendre

Comment ils appellent mon nom

Prends le vent, descends, voici un câlin

Et une sorte de vie

Entends-tu les chansons et les cris

Ce sont les enfants de la ferme

Ils disent que le sérieux est fini

Pour le moment

Il y avait un lièvre dans les fourrés

Verser plus de rouge

Et dis que tu me veux

j'ai un peu peur

Que d'autres hommes devraient venir ici et vous emmener

Et j'ai peur que tu ailles bien maintenant

Que tout mal est passé

j'ai peur d'être bloqué sur le même point

Sans rien dont j'ai besoin

J'ai abandonné le plus cher

Tu dois abandonner un peu

j'avais juste peur de

Le paradis me ramènerait

Pendant que les commerçants sortent sur les routes

Ou les bateaux quittent leur port

Je n'arrêterai jamais d'entendre

Comment ils appellent mon nom

Prends le vent, descends, voici un câlin

Et une sorte de vie