Snö och marschaller - Lars Winnerbäck

Ta mig ut iväg med vinden, ta mig långt ifrån där jag var

Jag reser vart som helst, på vilket sätt du vill, behöver inte veta vart vi ska

Bara långt långt ner i djupet, bara högt upp på nåt berg

Där man ser skogarna och längre bort än så, då ser du livet ändra färg

Vi är de sista som går hem, vi är de enda som förstår

Det är snö och marschaller, grå snö och marschaller där vi går

Gör mig ung för första gången, gör mig gammal, klok och grå

Och gå med mig ut på plankan en gång till, det är kanske där vi måste gå

Bort från allt vi redan sett här, bort från allt vi redan gjort

Såg du vad små de blev, de stora städerna, allt som förut var så stort

Vi är de sista som går hem, vi är de enda som förstår

Det är snö och marschallr, grå snö och marschaller där vi går

Till de vackraste palatsn, och kyrkorna och tornen, och till rälsen dit den ska

Där våren strömmar in och gråten väller fram, det är kanske där vi

Måste va

Ta mig ut iväg med vinden, jag är inte säker på nånting

Bara det som känns i hjärtat, inget mer, kom och blås mig kära vind

Vi är de sista som går hem, vi är de enda som förstår

Det är snö och marschaller, grå snö och marschaller där vi går

Emmène-moi avec le vent, emmène-moi loin d'où j'étais

Je voyage n'importe où, comme tu veux, je n'ai pas besoin de savoir où nous allons

Juste très loin dans les profondeurs, juste en haut d'une montagne

Là où tu vois les forêts et plus loin que ça, alors tu vois la vie changer de couleur

On est les derniers à rentrer, on est les seuls à comprendre

C'est de la neige et des maréchaux, de la neige grise et des maréchaux où nous allons

Rends-moi jeune pour la première fois, rends-moi vieux, sage et gris

Et reviens avec moi sur la planche, c'est peut-être là que nous devons aller

Loin de tout ce qu'on a déjà vu ici, loin de tout ce qu'on a déjà fait

As-tu vu comme elles sont devenues petites, les grandes villes, tout ce qui était si grand avant

On est les derniers à rentrer, on est les seuls à comprendre

C'est de la neige et des maréchaux, de la neige grise et des maréchaux où nous allons

Aux plus beaux palais, aux églises et aux tours, et aux rails où il est censé

Là où le printemps coule et déchire, c'est peut-être là que nous sommes

Ça doit être hein

Emmène-moi avec le vent, je ne suis sûr de rien

Seulement ce qu'on ressent dans le coeur, rien de plus, viens me souffler cher vent

On est les derniers à rentrer, on est les seuls à comprendre

C'est de la neige et des maréchaux, de la neige grise et des maréchaux où nous allons