Söndag 13.3.99 - Lars Winnerbäck

Hon känner efter om det här är att vara fri

Om det här är ett liv med någon mening i

Det är ingen som tjatar längre

Det är ingen här som ber henne stiga upp

Hon går och plockar och hittar sina gamla brev

Lite konstigt att läsa om gamla planer när hon vet hur det blev

Det är ingen som skriver längre

Det är ingenting här som är värt att skriva upp

Ändå känns det som om hela världen sjunger

Har du kommit nånstans

Har du sumpat din sista chans

Är du framme nu

Har du valt en väg att gå

Och ett mål att sikta på

Och är det verkligen du?

Är det verkligen du?

Det fanns stunder när hon visste hur det skulle va

Men det är som om hon glömt vad som var så bra

Hon har för länge sen tappat lusten

Har för länge sedan glömt vad som var värt nånting

Hon minns bara stunder i periferin

Hon minns dagar när dom sopade undan krossat porslin

Det är ingen som bråkar längre

Det är ingen här som börjar gräla om ingenting

Ändå känns det som om hela världen sjunger:

Har du kommit nånstans

Hon känner efter om livet kan va lite mer

Det är grått som om ett moln träffat hennes kvarter

Det är ingen som pratar längre

Det är såna dagar som vänder allt upp och ner

Det är såna dagar som hela världen sjunger:

Har du kommit nånstans

Elle sait si c'est pour être libre

Si c'est une vie qui a un sens dans

Plus personne ne harcèle

Personne ici ne lui demande de se lever

Elle va chercher et trouve ses vieilles lettres

Un peu étrange à lire sur les anciens plans quand elle sait comment ça s'est passé

Plus personne n'écrit

Il n'y a rien ici qui vaille la peine d'être écrit

Pourtant, on dirait que le monde entier chante

Es-tu venu quelque part

As-tu gâché ta dernière chance

Es-tu là maintenant?

As-tu choisi une voie à suivre

Et un objectif à atteindre

Et est-ce vraiment toi ?

Est-ce vraiment toi ?

Il y avait des moments où elle savait comment ce serait

Mais c'est comme si elle avait oublié ce qui était si bon

Elle a depuis longtemps perdu son désir

Ont depuis longtemps oublié ce qui valait quelque chose

Elle ne se souvient que des moments à la périphérie

Elle se souvient des jours où ils balayaient la porcelaine broyée

Plus personne ne se dispute

Personne ici ne commence à se disputer à propos de quoi que ce soit

Pourtant, on a l'impression que le monde entier chante :

Es-tu venu quelque part

Elle sait si la vie peut être un peu plus

C'est gris comme si un nuage avait frappé son quartier

Plus personne ne parle

C'est le genre de journées qui bouleversent tout

Ce sont les jours où le monde entier chante :

Es-tu venu quelque part