Vykort från alperna - Lars Winnerbäck

Jag tror att jag drömde att vi var någonstans i alperna

Att vi drack av det där vattnet som ska va så bra

Och att ingen förstod vad vi sa, och att ingen riktigt undra

Och förutom några golfare var det bara du och jag

Ja, jag tror att jag drömde att vi gick ner till den lilla byn

Och drack österrikiskt vin tills vi förlorade vår syn

För du vet under mina år i min mentala källare

Jobbade jag upp min tolerans

Och jag tror att jag drömde att vi fällde varsin tår

Över våra unga, unga år, det är väl sånt vi går och minns

Den jävla tiden som går här bland de vackra, höga bergen

Ja, jag önskar jag blir 200 år och att du blir mer

Och varje gång den kommer hitåt, den stora skuggan från din källare

Ska du få se vad jag går för för jag kan verkligen klämma till

Ja, du vet över de här molnen, här bland de svindlande bergen

Kan du se några gränser?

Vi bröt oss in på ett museum, ja, det var så jag drömde, va?

Bara du och jag och konsten av nån slarvig nihilist

Och jag tror att jag drömde att solen steg över dagen

Och att allting började om igen och jag såg dig rakt i ögonen

Och det är viktigt att du vet, i nästan hela mitt liv

Har jag sett så många gränser

Till våra söner som ska leva sina liv här

Bland topparna och dalarna, bland alla ups and downs

Här är en hälsning från alperna

Je crois que j'ai rêvé que nous étions quelque part dans les Alpes

Que nous avons bu de cette eau qui est censée être si bonne

Et que personne n'a compris ce que nous avons dit, et que personne ne s'est vraiment posé la question

Et à part quelques golfeurs, c'était juste toi et moi

Oui, je crois que j'ai rêvé que nous descendions au petit village

Et bu du vin autrichien jusqu'à ce que nous perdions la vue

Parce que tu sais pendant mes années dans mon sous-sol mental

J'ai travaillé ma tolérance

Et je pense que j'ai rêvé que chacun perdait un orteil

Au cours de nos jeunes, jeunes années, c'est ce dont nous nous souvenons

Le putain de temps qui passe ici parmi les belles et hautes montagnes

Oui, j'aimerais vivre jusqu'à 200 ans et que tu vives plus

Et à chaque fois que ça vient par ici, la grande ombre de ton sous-sol

Allez-vous voir ce que je fais parce que je peux vraiment presser

Oui, tu sais au-dessus de ces nuages, ici parmi les montagnes vertigineuses

Voyez-vous des frontières ?

Nous sommes entrés par effraction dans un musée, eh bien, c'est comme ça que j'ai rêvé, hein ?

Juste toi et moi et l'art d'un nihiliste insouciant

Et je pense que j'ai rêvé que le soleil se levait au cours de la journée

Et que tout recommençait et je t'ai regardé droit dans les yeux

Et c'est important que tu saches, pendant presque toute ma vie

Ai-je vu tant de frontières

A nos fils qui vivront leur vie ici

Parmi les sommets et les vallées, parmi tous les hauts et les bas

Voici une salutation des Alpes