Den första gång jag såg dig - Tommy Körberg

Den första gång jag såg dig, det var en sommardag

På förmiddagen, då solen lyste klar

Och ängens alla blommor av många hundra slag

De stodo bugade i par vid par

Och vinden drog så saktelig, och nere invid stranden

Där smög en bölja kärleksfullt till snäckan uti sanden

Den första gång jag såg dig, det var en sommardag

Den första gång jag tog dig uti handen

Den första gång jag såg dig, då glänste sommarskyn

Så bländande som svanen i sin skald

Då kom det ifrån skogen, från skogens gröna bryn

Liksom ett jubel utav fåglars ljud

Då ljöd en sång från himmelen så skön som inga flera

Det var den lilla lärkan grå, så svår att observera

Den första gång jag såg dig, då glänste sommarskyn

Så bländande och grann som aldrig mera

Och därför när jag ser dig, om och i vinterns dag

Då drivan ligger glittrande och kall

Nog hör jag sommarns vindar och lärkans friska slag

Och vågens brus i alla fulla fall

Nog tycker jag ur dunig bädd sig gröna växter daga

Med blåklint och med klöverblad, som älskande behaga

Att sommarsolen skiner på dina anletsdrag

Som rodna och som stråla och betaga

La première fois que je t'ai vu, c'était un jour d'été

Le matin, quand le soleil brillait fort

Et toutes les fleurs de la prairie de plusieurs centaines de sortes

Ils se tenaient inclinés par paires

Et le vent a soufflé si lentement, et vers le bas par le rivage

Là, une vague a glissé amoureusement vers l'escargot dans le sable

La première fois que je t'ai vu, c'était un jour d'été

La première fois que je t'ai pris par la main

La première fois que je t'ai vu, le ciel d'été brillait

Aussi éblouissant que le cygne dans sa carapace

Puis c'est venu de la forêt, des vertes lisières de la forêt

Comme une jubilation au son des oiseaux

Puis une chanson du ciel a semblé aussi belle qu'aucune autre

C'était la petite alouette grise, si difficile à observer

La première fois que je t'ai vu, le ciel d'été brillait

Aussi éblouissant et proche que jamais

Et donc quand je te vois, si et au jour de l'hiver

Alors la dérive est scintillante et froide

J'entends sûrement les vents d'été et les battements frais de l'alouette

Et le bruit de la vague dans tous les cas

Je pense sûrement que depuis le jour des plantes vertes du lit duveteux

Avec des bleuets et des feuilles de trèfle, comme un s'il vous plaît

Que le soleil d'été brille sur tes traits

Aussi rougissante et aussi rayonnante et captivante