Blues för Jacques Brel - Cornelis Vreeswijk

Rostiga gränder, sotiga tak

Hundar som parar sig, fylla och brak

Kärringar slåss om fisken

Och hojtar gällt

Och med pannan stödd mot sin öl vid disken

Sover lill-Paulus sällt

Och i Antwerpen susar ett dragspel

En sång, en chanson

Om just honom, just honom, just honom

Och många miljoner fler

För han är som en snurra, som snurrar, och stannar

Och sen aldrig rör sig mer

Trasiga vagnar på trasiga spår

Svarta ruiner från svarta år

Jag blundar och genast hör jag taktfasta vrål

Jag ser en förkolnad bild av soldaten som drunknade i stål

Och i Antwerpen susar ett dragspel

En sång, en chanson

Om just honom, just honom, just honom

Och några miljoner fler

För han är som en snurra, som snurrar, och stannar

Och sen aldrig rör sig mer

Vackra Minouschka, Katendrechts skatt

Jenever, Jenever, och hesa skratt

Det doftar frityr och rosor

Från Rue de Becq

Och i gränderna fladdrar horornas trosor

Från slaka klädesstreck

Och i Antwerpen susar ett dragspel

En sång, en chanson

Om just henne, just henne, just henne

Och många miljoner fler

För hon är som en snurra, som snurrar, och stannar

Och sen aldrig rör sig mer

I mitt Antwerpen går jag omkring

Och tänker att allt är ingenting

Borta är musikanten som förr här fanns

Borta är också tiggaretanten som bodde ingenstans

Och i Antwerpen susar ett dragspel

En sång, en chanson

Om just henne, just henne, just henne

Och några miljoner fler

För hon är som en snurra, som snurrar, och stannar

Och sen aldrig rör sig mer

Ruelles rouillées, toits de suie

Des chiens qui s'accouplent, se remplissent et tombent

Les belettes se battent pour le poisson

Et crie strident

Et avec son front appuyé contre sa bière au comptoir

Petit Paul dort profondément

Et à Anvers, un accordéon siffle

Une chanson, une chanson

À propos de juste lui, juste lui, juste lui

Et plusieurs millions d'autres

Car il est comme un rouet qui tourne et s'arrête

Et puis ne plus jamais bouger

Wagons cassés sur des voies cassées

Ruines noires des années noires

Je ferme les yeux et immédiatement j'entends des rugissements rythmiques

Je vois une image carbonisée du soldat qui s'est noyé dans l'acier

Et à Anvers, un accordéon siffle

Une chanson, une chanson

À propos de juste lui, juste lui, juste lui

Et quelques millions de plus

Car il est comme un rouet qui tourne et s'arrête

Et puis ne plus jamais bouger

Belle Minouschka, le trésor de Katendrecht

Genièvre, Genièvre et rire rauque

Ça sent la friture et les roses

De la rue de Becq

Et dans les ruelles les culottes des putes flottent

Des cordes à linge lâches

Et à Anvers, un accordéon siffle

Une chanson, une chanson

À propos juste elle, juste elle, juste elle

Et plusieurs millions d'autres

Car elle est comme un rouet qui tourne et s'arrête

Et puis ne plus jamais bouger

Dans mon Anvers, je me promène

Et pense que tout n'est rien

Fini le musicien qui était ici

Parti aussi est le mendiant qui ne vivait nulle part

Et à Anvers, un accordéon siffle

Une chanson, une chanson

À propos juste elle, juste elle, juste elle

Et quelques millions de plus

Car elle est comme un rouet qui tourne et s'arrête

Et puis ne plus jamais bouger