Till Gunnel (Till Linnéa via Leonard Cohen) - Cornelis Vreeswijk

Hej Gunnel, vad vill du höra?

Jag glömmer det varje gång

Jag har något i mitt öra

Som kanske kan bli en sång

Det darrar ju i gitarren

Den ber om ett vackert grepp

Nu öppnar jag etuiet

Och kysser din underläpp

Sitt stilla och tyst, min Gunnel

Här kommer en vacker vers

En frånvarande tågtunnel

Jagar mig kors och tvärs

En krumhorn och två timbaler

Försvinner långt härifrån

Gitarren skälver i famnen

På min moders ende son

En eskimå öppnar ett fönster

Då blir hela rummet svalt

Ut strömmar förföriska dunster

Det rimmet var genialt, hehe

Du vet, jag kan hålla värmen

Det vet du nog att jag vet

Jag är lika varm som Saturnus, minst

Och stark som en järnmagnet

Nu är snart den visan färdig

Det märker du redan själv

Fram flyter min penna

Värdig som timret i någon älv

Sitta stilla och tyst och vänta

Bli kvar i din tavelram

För när jag har skrivit färdigt, min Gunnel

Är pennan så gott som lam

Nu blir alla stjärnor matta

Och stelnar till som stanniol

I öknarna, torra och platta

Fram springer det vattenhål

Och mörkret viker och natten

Och än är det inte dag

Hej Gunnel, här är din visa

Min Gunnel, och här är jag

Salut Gunnel, que veux-tu entendre ?

je l'oublie à chaque fois

J'ai quelque chose dans l'oreille

Qui pourrait devenir une chanson

La guitare vibre

Il demande une belle prise en main

Maintenant j'ouvre le boîtier

Et embrasse ta lèvre inférieure

Asseyez-vous et calmez-vous, mon Gunnel

Voici un beau couplet

Un tunnel ferroviaire absent

Me poursuivre partout

Un crumhorn et deux timbales

Disparaître loin d'ici

La guitare tremble dans ses bras

Sur le fils unique de ma mère

Un esquimau ouvre une fenêtre

Alors toute la pièce sera fraîche

Des fumées séduisantes s'échappent

Cette rime était géniale, haha

Tu sais, je peux me réchauffer

Tu le sais aussi bien que moi

Je suis aussi chaud que Saturne, au moins

Et fort comme un aimant de fer

Maintenant, cette vue sera bientôt terminée

Vous le remarquez déjà vous-même

Mon stylo flotte vers l'avant

Digne comme le bois de toute rivière

Asseyez-vous tranquillement et calmez-vous et attendez

Restez dans votre cadre photo

Car quand j'aurai fini d'écrire, mon Gunnel

Est-ce que le stylo est presque boiteux

Maintenant toutes les étoiles deviennent ternes

Et se solidifie comme du papier d'aluminium

Dans les déserts, secs et plats

Il y a un trou d'eau devant

Et l'obscurité recule et la nuit

Et pourtant ce n'est pas le jour

Salut Gunnel, voici votre visa

Mon Gunnel, et me voilà