Jag spelade för dårarna - Mikael Wiehe

Jag spelade för dårarna

en frusen dag i maj

Vi satt i hospitalets park

i tröja och kavaj

Jag var där på ett kort besök

Det är jag då och då

när almanackan medger det

och andan faller på

Jag sjunger mina sånger

med en klar och tydlig röst

så dårarna ska höra

när dom stiger ur mitt bröst

När sångerna är sorgliga

då faller dom i gråt

När sångerna är glada

då gråter dom ändå

Jag sjunger om den ödslighet

där mänskan vandrar kring

Om murarna som skyddar

men som också spärrar in

Jag sjunger om dom mäktiga

som härskar som dom vill

Om allt, man skulle ändra på

om modet räckte till

Så sjunger jag som jag alltid gjort

om saker som jag vet

Men också om en frihet

bortom stängsel och staket

Och dårarna, dom ler mot mej

i hemligt samförstånd

Dom vet att fast jag döljer det

så är jag en av dom

J'ai joué pour les imbéciles

un jour gelé en mai

Nous nous sommes assis dans le parc de l'hôpital

en pull et veste

J'étais là pour une courte visite

C'est moi de temps en temps

quand le calendrier le permet

et l'esprit tombe sur

je chante mes chansons

d'une voix claire et distincte

pour que les imbéciles entendent

quand ils montent de ma poitrine

Quand les chansons sont tristes

puis ils tombent en larmes

Quand les chansons sont joyeuses

alors ils pleurent quand même

Je chante cette désolation

où l'homme erre

A propos des murs qui protègent

mais qui verrouille aussi

Je chante le puissant

qui gouvernent à leur guise

Si quoi que ce soit, on changerait

si le courage suffisait

Alors je chante comme je l'ai toujours fait

à propos de choses que je connais

Mais aussi d'une liberté

au-delà des clôtures et des clôtures

Et les imbéciles, ils me sourient

en secret

Ils savent que même si je le cache

donc je suis l'un d'eux