Sevilla - Mikael Wiehe

Det var om hösten

då när träden fäller bladen

och kvällarna är ljumma

efter sommar’ns heta sol

Apelsinerna på träden

är mogna sedan länge

Och promenadens paviljonger

har slått igen för länge sen

Gatorna låg tomma

medan regnet föll i skurar

Turisterna var borta

Bara tiggarna fanns kvar

Vi gick omkring i gränderna

vid Puerta Macarena

där mycket gamla murar

inte längre ger nåt skydd

Jag tror, jag stannar i Sevilla

där vindarna är ljumma

och apelsinerna är mogna

och där livet har sin gång

Det var då du sa det till mej

att din kärlek hade svalnat

Du sa att allt förändras

och mitt hjärta frös till is

Sen gick vi till hotellet

för att packa våra väskor

och åka ut till planet

som skulle ta oss hem

Jag tror, jag stannar i Sevilla

där kvinnorna är vackra

och alltid utom räckhåll

liksom svalorna i skyn

De’e svårt att tänka tanken

den att hemma är där borta

i mörkret och i kylan

och där inget mer blir sagt

Jag tror, jag stannar i Sevilla

i väntan på att våren

ska tina upp mitt hjärta

och förvandla det till en fjäril

Jag tror, jag stannar i Sevilla

där ritualerna kring livet

kring kärleken och döden

kanske skyddar mej från smärtan

Det var om hösten

då när träden fäller bladen

och kvällarna är ljumma

efter sommar’ns heta sol

C'était à l'automne

puis quand les arbres perdent leurs feuilles

et les soirées sont douces

après le chaud soleil d'été

Les oranges sur les arbres

sont mûrs depuis longtemps

Et les pavillons des promenades

a riposté il y a longtemps

Les rues étaient vides

tandis que la pluie tombait en averses

Les touristes étaient partis

Seuls les mendiants sont restés

Nous nous sommes promenés dans les ruelles

à Puerta Macarena

où de très vieux murs

n'offre plus aucune protection

Je pense que je vais rester à Séville

où les vents sont doux

et les oranges sont mûres

et où la vie suit son cours

C'est alors que tu m'as dit

que ton amour s'était refroidi

Tu as dit que tout change

et mon coeur s'est gelé

Puis nous sommes allés à l'hôtel

faire nos valises

et aller dans l'avion

qui nous ramènerait à la maison

Je pense que je vais rester à Séville

où les femmes sont belles

et toujours hors de portée

ainsi que les hirondelles dans le ciel

C'est dur de penser

celui de la maison est là-bas

dans le noir et dans le froid

et où rien de plus n'est dit

Je pense que je vais rester à Séville

en attendant ce printemps

va dégeler mon coeur

et le transformer en papillon

Je pense que je vais rester à Séville

où les rituels autour de la vie

Autour de l'amour et de la mort

peut-être me protège de la douleur

C'était à l'automne

puis quand les arbres perdent leurs feuilles

et les soirées sont douces

après le chaud soleil d'été