Jag väntar vid min mila - Hootenanny Singers

Jag väntar vid min stockeld medan timmarna skrida

Medan stjärnorna vandra och nätterna gå

Jag väntar på en kvinna från färdvägar vida

Den käraste, den käraste med ögon blå

Jag tänkt mig en vandrande snöhöljd blomma

Och drömde om ett skälvande, gäckande skratt

Jag trodde jag såg den mest älskade komma

Genom skogen, över hedarna en snötung natt

Glatt ville jag min drömda på händerna bära

Genom snåren dit bort där min koja står

Och höja ett jublande rop mot den kära

Välkommen du, som väntats i ensamma år

Jag väntar vid min mila medan timmarna lida

Medan skogarna sjunga och skyarna gå

Jag väntar på en vandrerska från färdvägar vida

Den käraste, den käraste med ögon blå

Jag väntar på en kvinna från färdvägar vida

Den käraste, den käraste med ögon blå

J'attends près de mon feu de bois pendant que les heures passent

Pendant que les étoiles marchent et que les nuits passent

J'attends une femme de loin

Le plus cher, le plus cher aux yeux bleus

J'ai imaginé une fleur errante couverte de neige

Et rêvé d'un rire tremblant et insaisissable

Je pensais avoir vu le plus aimé venir

A travers la forêt, sur les landes une nuit enneigée

Je voulais joyeusement porter mon rêve sur mes mains

À travers les fourrés jusqu'à l'endroit où se trouve ma hutte

Et pousse un cri de liesse contre l'aimé

Bienvenue à vous, qui attendiez seuls depuis des années

J'attends mon kilomètre pendant que les heures souffrent

Pendant que les forêts chantent et que les nuages ​​s'en vont

J'attends un randonneur de loin

Le plus cher, le plus cher aux yeux bleus

J'attends une femme de loin

Le plus cher, le plus cher aux yeux bleus