Spelmannen - Hootenanny Singers

Jag är spelman, jag skall spela på gravöl och på dans

I sol och när skyar skymma månens skära dans

Jag vill aldrig höra råd och jag vill spela som jag vill

Jag spelar för att glömma att jag själv finnes till

Jag vill inte tröska råg och jag vill inte repa lin

Ty den hand som stråken skälver i skall hållas vek och fin

Ni får inte ge min bannor eller kalla mej för lat

Fast jag stundom hellre hungrar än jag spelar för mat

Jag vill inte gräva jorden, jag vill inte hugga ved

Jag vill drömma under häggarna till solen hon gått ned

Och i kvällens röda brand ska jag stå upp med min fiol

Och spela tills ert öga lyser hett som kvällens sol

Jag ska spela när ni gräva era kära ner i jord

Jag ska spela hela sorgen i en visa utan ord

Och det svarta som var döden och som hälsat vid er säng

Det skall forsa som en strömmande sorg från min sträng

Jag ska följa genom dalarna i höstens höga natt

Och i rök från hundra milor ska jag sjunga som besatt

Och när natten böljar becksvart över skogstjärnens skum

Mina basar skola ropa djupt ur mänskosjälens rum

Tre sorgens strängar har jag — den fjärde har gått av

Den brast i en skälvning på den bästa vännens grav

Men ända in i döden vill jag följa er med sång —

Och jag vill dö och jag vill spela till uppståndelse en gång

Je suis un violoniste, je vais jouer de la bière grave et danser

Au soleil et quand les nuages ​​obscurcissent la danse coupée de la lune

Je ne veux jamais entendre de conseils et je veux jouer comme je veux

Je joue pour oublier que j'existe

Je ne veux pas battre le seigle et je ne veux pas gratter le lin

Car la main dans laquelle tremblent les cordes sera maintenue faible et fine

Tu ne dois pas me lancer de malédictions ou m'appeler paresseux

Même si parfois j'ai plutôt faim que je joue pour manger

Je ne veux pas creuser la terre, je ne veux pas couper du bois

Je veux rêver sous les haies du soleil qu'elle a couché

Et dans le feu rouge de ce soir je me lèverai avec mon violon

Et joue jusqu'à ce que ton œil brille aussi chaud que le soleil du soir

Je jouerai quand tu creuseras tes proches dans le sol

Je jouerai tout le chagrin dans un spectacle sans paroles

Et le noir qui était la mort et accueilli par ton lit

Il se précipitera comme un chagrin qui coule de ma ficelle

Je suivrai à travers les vallées dans la haute nuit de l'automne

Et dans la fumée d'une centaine de kilomètres je chanterai comme un obsédé

Et quand les vagues de la nuit noircissent l'écume de l'étoile de la forêt

Mes patrons crieront du fond de la chambre de l'âme humaine

J'ai trois cordes de chagrin - la quatrième est partie

Il a tremblé dans un tremblement sur la tombe du meilleur ami

Mais jusqu'à la mort, je veux t'accompagner avec une chanson -

Et je veux mourir et je veux jouer à la résurrection une fois